Ofta funderar jag i termerna av hur och vad vi vill vad vi kan och vad vi egentligen gör av det. Och hur vi förmedlar möjligheter vidare till våra avkommor.

Vi lever i en tid som aldrig tidigare har levts. Jag tänker på teknikens hastighet till utveckling och hur den matar oss alla med ped perfekthetens termer. Alltså är det det bästa egentligen att sträva efter att hela tiden visa upp en perfekt yta i allt? Eller kanske är det som ordet -rätt ytligt?
Jag tänker att djupheten kommer inte av att gilla en bild facebook bara för att någon annan gillar den- djupheten, ödmjukheten och värmen som människa kommer i såfall av att gilla den för att vi vet att den som lagt ut bilden blir glad av att vi gillar den.. 

Och mitt i all detta bildmaskineri av "det perfekta livet" lever våra ungar som första generation av att alltid, 24 timmar om dygnet ha tillgång till matning av någon annans perfekta jag. 

Jag tänker att vi måste lära dem att skrapa lite på ytan så att de ser att de perkta är som glasstatyer utan värme och ödmjukhet. Axeln att ge och att luta sig emot byggs inte av vare sig omtalare eller gillare av falskhet.

Det finns alltid en möjlight till en föränding - I know - och den grymma känslan av att själv ha förändrat, lyssnat på sig själv, varit modig nog att gå sin egna väg fast att ingen annan trott på en en. Den känslan är fantastisk och kan aldrig någonsin byggas av att var alla tilllags eller att var en följeslagare till enbart andra. 

Så här års kan också pressen bli oändligt hög. En självklarhet ligger liksom och tickar av att alla har ekonomisk möjlighet att åka iväg på sommarsemester. Om alla alltid har val så kanske valet handlar om att välja mellan pest eller kolera där inte semestertänk inte ens finns plats. Hur har vi då rätt att inte låta detta var värdigt?

Jag tänker att många gånger är det vi i gruppen singelmammor som har svårare ekonomiskt att lufta våra barn och tonåringar med just semester. Men det måste ju vara ok det också. Vem har liksom uppfunnit att semester och lediga dagar måste tillbringas på annan ort än i  hemmet? Föga märkligt kan tyckas om vi står fast vid att vår hem är vår borg..

Verkligheten hos många singelmammor är annorlunda än att barnens utgifter delas lika förädrarna emellan. Och jag vet av egen erfarenhet hur enkelt det kan vara för pappor på håll att hoppa över överrenskomna delningar och låta bli att se hur de drabbar deras egna avkommor i vardagen.. 
En singelmammas inkomst ska i många familjer räcka till allt och då kanske semstermöjligheter helt får strykas som rubrik.

Och lika väl som livet som slitande singelmamma många gånger inte lever upp till det perfeka facebooklivet- så har myntet alltid två sidor. Det eftersträvande perfekta livet med resor makt pengar skönhet har också en baksida. Don't forgett that!

En singelmammas vardag behöver över alla samhällsklasser och könsroller höjas till att vara enastående! 

 

Japp detta var en singelmmams funderingar en onsdag så här i maj. Idag blir det önskemiddag för mina tonåringar- fiskpinnar potatis och färdig Hollandaissås. Märkligare n så blir det inte här- men gott och ätbart för alla runt bordet- Perfekt?

Kram A.