Har du någon gång fastnat i tanken- rondell kört liksom?

Inte fått gjort det du vill och bara snurrat runt? 

Har du nån gång känt att livet står still att du liksom inte tar dig framåt?

Har du någon gång känt - ja wath ever it is.. Rörelseglädje kan vara en tårtbit till att luckra upp de starkaste låsningarna.

Motsaten- att låta bli kan vara en bov i dramat för tänket som inte kommer framåt.

Ibland tror jag att vi är alldeles för utseendefixerade och att rörelsen handlar om att få en snyggare kropp. Utsidan och vad rörelse gör med kroppen ser jag mer som en bonus- dock ej att förakta. Bonusar som dimper ner är gött att ha och få runt sig.

Jag ser mer rörelsen som en koppling till att ha ett lättsammare tänk och att få till en öppenhet av vad livet har att erbjuda.

Alldeles för många går kvar på en arbetsplats de inte trivs på, eller lever kvar i förhållanden som inte ger det som de önskar. Och att man går kvar i otrivseln pga av någon annan eller något annat i livet. År ut och år in och en dag är livet slut och då är det fösent att ta sig från otrivseln till trivseln.

Där kommer rörelseglädje in- mer rörelse, mer endorfiner, mer glädje och mer nya tankar. Ni vet endorfinerna kallas också problemlösar hormonet! Ju mer vi rör på oss tillförs mer energi till nya tankar.

"You are always good enoough to have good in life". Att ge och ha det goda i livet är inte att låta det egna livet rinna iväg efter hur någon annan agerar eller ej.

Nej, det goda i livet, livsglädjen, livstrivseln kommer efter hur vi ser vårt eget ansvar i livet. Och just rörelseglädje kan göra underverk - hur tunga än de första stegen ut i rörelsedjungeln än kan vara!

Kram A.