En lugn förmiddag övergår snart till eftermiddag och jag har beakat min egentid. Me, myself and I. Funderat i termerna hur avsked och hejdå påverkar mig. För just avsked har jag aldrig varit en fan av så länge jag kan minnas. Fortfarande tycker jag mer om klangen i hej än hej då. Funderar om det är för att allting är till låns och man vet aldrig när ett avsked är det sista.. Eller kan man emellanåt veta det?

Superglad iallafall över att ha haft min äldsta hemmavid i nästan en vecka. Samtalen diskussionerna har varit många, njutbara och också högt i tak. För vi tycker inte lika i allt, det vore ju mycket märkligt annars eller hur? Vi har heller inte alltid samma uppfattning och upplevelse av historien- inte heller det är konstigt. Upplevelsen är alltid allas vår egen. Samtidigt som jag kan göra igenkännande av mig själv i henne hennes agerande. Vilket kan bli lite märkligt men samtidigt göra mig mycket stolt! Att få möjligheten att "låna in henne i vårt liv denna veckan har gett oss alla så mycket! I wish more of that!

Idag är det tystare här hemma Hon är tillbaka i sitt studieliv. Hon är duktig och jag önskar henne fantastiskt mycket lycka till de sista månaderna av utbildningen! Precis som sina systrar är hon helt fantastisk, säger jag som stolt mamma! Men hon är hjälpsam mot sina systrar och har fixat och peppat i rätt riktning! Mer av henne i vårt liv framöver önskas!

Vilket team de är Systrarna E.! Så många likheter men också olikheter som kompliterar varandra så väl. Systraskap med kärlek.

Åren emellan en stora syster och lillasyster kan med tiden växa ikapp och samtalen är idag så kloka peppande och förstående.

Så var det tomt här hemma idag. Lyssnar jag efter tystheten skulle den kunna göra mig dum i huvudet. Att ha alla fyra hemma till tomt hus är kontrast. Väljer att hålla fokus på tacksamheten över att ha tid till att kunna beaka mig själv, haft en vecka med min stora i fokus, närheten till den näst äldsta och ha de två minsta så tätt här hemmavid större delen av månadens dagar. Fantastisk tacksamhet över denna kombo!

Så var det detta med avskedsfunderingarna. Kan fortfarande gärna hoppa avsked. Fast igår var jag på en oerhört fin, vacker och berörande begravning som jag är så tacksam över att jag deltog på. Ett mycket fint avsked. Och mormor har fått duka upp kaffebordet med ytterligare en kopp. Tänk så många goda samtal som nu sker runt mormors bord i hennes himmel.

Och genast kom funderingarna in på det där avskedet som sker när hoppet är ute och relationen lever vidare på ett helt annat sätt. Men den funderingen kommer i ett annat inlägg, för relationer tar inte slut fast att det är slut.
Eller hur? 
Nu är det dagen idag och jag själv i fokus.

kram A.