Morgonfunderar här över de mänskliga mekanismerna.

Motsatsen till att gå in i försvar och se andra människors ord som attack och hot- vad är det?

Du säger något exempel i välmening och du ser på lyssnaren att katthåren reser sig, kroppenblir stel och ögonen gnistrar.. och så kommer ordvalet- försvarande i hård tonklang. Du blir förvånad och börjar ursäkta.. Känns senariet igen?

Vad kan vi lära av en sådan situation som den ovan?

  Som talare: Kanske ännu mer inlyssnande så att den mötande personens ömma punkter inte berörs och upplevs påhoppande. Andra ordval.

Som påhoppad.

Vilken känsla uppkommer och vid vilket ämne?

Vad kommer känslan ifrån? Att sova på saken innan agerande sker.

Jag tänker att det måste till otroliga "spänningar" i kroppen till att alltid vara på sin vakt att bli påhoppad. Att gå runt och känna sig attackerad kan aldrig ge någon skön känsla och någont som ligger i den egna personens ansvar att bearbeta och ta tag i om mer välbefinnande önskas. Med små stegande med eget handlingsansvar kan stort i detta ges. 

Eftersom självkänsla och självfötroende är två olika ting tänker jag att just självkänslan behöver en upparbetning.

Egentligen är just det att arbete med sin självkänsla inget konstigt- självkämsla är färskvara som en gräsmatta som alltid behöver gödas och vattnas. Vi alla behöver jobba med den så att inte akilleshälar tar fart.

Jag tipsar om en nyutgåva i februari av Mia Törnbloms "DU ÄGER" En bok som kan vara ett verktyg i att stärka ungdomars självkänsla. Jag ser fram emot nysläppet! 

Förövrigt idag statsministeromröstning  och Sverige håller andan- eller är det skitsamma? Jag tycker att det är spännande. Och jag tycker också att denna nya överenskommelsen kommer bli spännande. Samarbete och nytänk är väl värt att se som spännande istället för att såga det rakt av via spekulationer. Denna sammasättning har inte tidigare upplevts och därav finns heller inget facit- ALLA sågningar som sker via media och de icke medvalda partierna är just spekulationer. Väl värt att tänka på.

Och faktiskt tänker jag, oavsett partiflagga på de som arbetat fram överrenskommelsen- Så klart att det ligger ett tungt och gediget arbete bakom för att komma till stånd i detta. Här ingår partier som tycker och tänker olika men jobbar sig fram emot en gemensam lösning för att få till en lösning. Det är väl ändå kraftfullt?

Att såga människor är alltid enklare än att ta eget ansvar. men vinnaren är alltid det egna handlingsansvaret istället för omständighetrnas träsk.

Välkommen du historiska fredag!

Kram A.