Skönhetsingrepp och lyckan kommer inifrån

feb 04
Skrivet av: Annelie Eng 2019-02-4 11:10

Funderar allt som oftast under olika ämnesrubriker, för mig själv eller i dialog med likaväl väninnor som mina döttrar. Ibland sammafaller funderingarna väl med möjliga samarbeten som detta att skriva ett inlägg i samrbete med aktörer inom skönhetsingrepp. Ett ämne som titt som tätt dyker upp i mitt huvud och i samtal. Hurvida det där med skönhetsingrepp bör göras eller inte.
För egen del har X antal extra kilon, 50 årssträcket som passerat, ungdoms och vuxenacne allt sammantaget har satt sina spår. I olika vinklar i olika ljus med eller utan smink så framträder olika "deffektheter". Ibland väljer jag bort att se dem ibland lyser de in i min själ som knivar och jag jämför mig med alla persikohyar i världen. Ja, då menar jag slät hy utan rynkor och ärr. Sen kan man så klart orda vad som är defekthet och vad som är unikt och charmigt.
Ska en 52 årig hy vara helt slät utan rynkor?
Rätt eller fel på den är inte enkel.

Klart är iallafall att inga krämer i värden kan på utsidan göra min hud slät från ärr, rynkor och veck. Inte vad jag provat hittils iallafall.
Frågan jag ställer mig allt som oftast är om jag skulle vilja offra tid energi och pengar till att justera det jag i mitt lilla face har, med ingrepp?
Checkar mig själv på bilderna nedan och undrar hur det skulle bli med lite botox eller fillers runt munnen.

Kan undra vad som händer där bakom glasögonen om ögonrynkorna justerades lite.. blev jag piggare året runt då och inte bara i dessa vintertider?

Skulle överläppen kunna bli lite snyggt markerad och komma upp lite mer, skulle hakvecket suddas ut och skulle ärren dämpas  ögonlock och ögonbryd klättra uppåt osv?
Vidare tankar kommer då om tänderna- jämnt kritvitt leende? 
Vill jag eller vill jag inte? 
Skulle jag fortsätta vara jag?

Snart 52 år gammal har jag lärt mig accepetra mina ärr i ansiktet, att glasögon behövs för att kunna läsa text på mobilen m.m. Samtidigt som jag matar in mig med möjligheter till att justera det genom att läsa annonser och artiklar i ämnet.
Varför dras alltid mina ögon till de textraderna och de bildannonserna?

Helt plötsligt har jag hittat en möjlighet att få bort den accpterade dubbelhakan via coolscuplting. 
Kan det vara något för mig undrar hjärnan efter de textraderna..?

Jag kan tycka att människor som råkat ut för olyckshändelse och har ett medicinsnkt behov, skall kunna erbjudas möjlighet till skönhetsingrepp. Hurvida vad gränsen skall gå för att få hjälp är jag osäker på i mitt tyckande. 

Ena delen av mig kan tycka att mina ärr i mitt ansikte är en bagatell i dessa diskussioner. Samtidigt som jag vet hur jag i vissa perioder i vissa situationer haft lager på lager för att dölja de gamla acneärren. Jag har liksom lagt lager på lager föra att känna mig "rätt klädd" i vissa situationer, för att få fatt i min egna styrka. Men ändå inte, ibland även för att på sitt sätt passa in..
Om jag fick bort ärren vore jag stark inombords hela tiden då?
Nja, önsketänkande tror jag- självkänsla är färskvara och kräver sitt arbete, men visst tankarna av "lidande" som uppstått genom åren av mina ärr hade varit skönt att slippa. Tiden jag lagt och lägger på att dölja dem emellanåt hade kunna läggas på annat.. Så jag kan allt se efter egen referens vad erbjudande av reducering av dessa ärr hade kunnat bidra till i positivitet.

Därefter kan jag tycka att det sedan är upp till var och en att justera vad man vill på sin kropp vill man betala för det så varsegod och gör det. 

Det jag skulle vilja understryka är varför skönhetsingreppet görs?
Och då menar jag att "lyckan kommer fortfarande innifrån". Jag är fast övertygad om att varesig självkänsla eller godare självbild kan skapas av skönhetsingrepp. Dock skulle det på sitt sätt kunna vara ett verktyg till att mer få fatt på sitt välmående. Jag tänker att pengar ger ingen lycka men pengar kan vara möjlighet till att skaffa sig verktyg till att jobba innifrån och ut med sin egna lycka.
På samma sätt kan skönhetsingrepp vara sitt verktyg till en mer välmående insida. Att undslippa känslan av att vara "för annorlunda" och tankar av lidande angående detta gör att det genom skönhetsingrepp kommer över ett stort hinder och möjlighet till godare känsla kan öka.

Alla borde få vara i sin unikhet och hurvida de vill göra skönhetsingrepp eller inte. Men jag tänker att det är av vikt att vända sig till kvalitetssäkrade fackmänniskor som jobbar för individens bästa och inte bara tjäna pengar. Vilket ingrepp som är rätt eller fel för någon att göra ska kanske ingen annan ha åsikt om. Men en kvalitetsäkrad fackman bör kunna se och  bolla ett önskvärt resultat och eventuellt medföljande resultat av det eller de önskvärda ingreppen. Och då också kunna lyfta det mer detaljerat med individen så att "rätt skönhetsingrepp sker för rätt person"

Själv gillar jag inte smärta - jag väger in det starkt i tänket på skönhetsingrepp för egen del eller inte.

Avslutar nedan med en bild på min sämsta sida. Mer ärr och mer oproppotionerad sida. Avskyr den allt som oftast och vänder därför andra sida till. Ett väl inövat beteende sen många år tillbaka..

Så kanske ändå att det skulle vara värt iallafall en konsultation för att få bukt med beteenden som jag egentligen inte behöver..?

Enligt mig svårt med rätt eller fel vad gäller skönhetsingrepp och vad gränserna skall gå för erbjudande till medicinska ingrepp. Tacksamt genom detta samarbete har jag läst och lärt mig mer i denna skönhetingreppens djungel. Orden och funderingarna är så klart mina egna. Det står klart hos mig i mina funderingar att alla skall ta sig en funderare så att man gör dessa ingrepp för sin egna skull och inte för att behaga någon annan. 

Alltså lite filler i hakan så det där jäklans vecket iallafall försvinner- vad är det värsta som kan hända..? Jag ska funderar lite vidare..

Kram A.

 



Värmande klädd i leopardmönstrat, vackra omgivningar och ingen ska behöva frysa

feb 04
Skrivet av: Annelie Eng 2019-02-4 08:04

Måndagmorgon . Vintermorgon i kombination med att få upp tonåringar i tid till skolan. Kanske den mest otacksamma uppgiften som finns. Eller inte- att få dem med ut på en promenad i friska luften kan också kräva sitt jobb och vara uttömmande på energi.

Och här är vi nu fortfarande vinter ( och mer snö ska falla under dagen) och den mörka vintermorgonen teamar med tonårssömnen. I mitt fall är jag just tonårsmamma större delen av mitt liv.. hm..
Fokuserar på att det finns bättre och mer givande stunder i mammarollen som jag mer trivs med!

Och vilka promenaddagar vi har - Snölandskapet ligger mycket vackert- perfekt att samla energi i!(Tror vi tonårsmammaor behöver samla mer depåer än de flesta.. ha ha)


Jag tänker att just powerwalk är en bra energisamlaraktivitet.

* Det funkar ensamt likaväl som i grupp.  

* Det funkar i vilket tempo som helst

* Det påverkar både knopp och kropp mycket väl

* det går snabbt att komma upp i resultat

* Det funkar i ur och skur

Tänker att jag ska få till två stycken trettiominutare per dag denna veckan. 30 x 2 istället för 1 x 60 och man kan undra-
Varför?
I och ur underställ och på med vinterytterkläder kräver sin tid och energi också. Men för mig känns kortare pass oftare bättre än ett längre som skulle kunna lura min hjärna med att jag har stegat för hela veckan. Tja så korkad är min hjärna emellanåt.

Hur korkad är din?

Tur är iallafall att hjärnan också är föränderlig så med små medel som att stega utomhus kan du liksom jag vända hjärnan till att få ett behov, en lust och längtan till rörelseglädje och utmhus, istället för stillsittande inomhus.

 
Lager på lager och leopardmönstrat näst intill uppifrån och ner- älskar´t!

Naturen är vacker och öppnar man ögonen med mer vackrare synsätt så finns det vackra omgivmingar lite här och var. Själv är jag centrumboende, men tänk så mycket njutning som finns runt omkring mina kvarter. Kankse så jag dem inte förr men idag- idag är omgivingen en gidagåva. Tacksamt lyfter jag blicken vid stegande!

Min mormor förespråkade alltid att jag skulle vara varm om fötter, händer och huvud. Då trotsade jag den omsorgen- idag är jag tacksam att jag har fått den. Det är med enkelhet jag drar på mig mössa, vinterskor och vantar- trivs i värmen och har lekt färdigt frysandet. Kanske har et varit en mognads process att ta till sig mormos ord.. I vilket fall såg jag nån sorts insamling till hemlösa i Göteborg, fladra förbi på nätet. Ska leta efter den den.. Bar jag ser på änderna ovan på bilden fryser jag.. tänk då för den som varken har tak över huvudet eller rätta kläder.. 

Tänker att alla kan inte göra allt men tillsammans kan man göra mycket. Ska se vad jag hittar och länka här så kanske det kan vara något för dig också att hjälpa till med. Tror mormor har bidragit till det tänket också- att dela med sig!

Mössa från Lindex barnavdelningen! ha ha

Solglasögon från Zara

Stega försiktigt det finns sina hala fläckar!

Kram A.


Annelie Eng

Annelie Eng

Födelsedag:
6 mars

Civilstånd:

Tonårsmamma

Bor:
I Lerum

Gör:
Bloggare/Coach/Innovationsinspiratör

  
Bloggar om:
Annelie´s blogg är en livsstilsblogg om livet som 50 årig kvinna mitt i livet, entreprenör/ nätverkare & singelmamma. Nytänkande och innovation genomsyrar liksom möjlighetstänk. Där en bekvämare roligare och njutningsfullare vardag & fest ligger i fokus. Helt enkelt godare livskvalité. Hur får man tid, ekonomi & bekvämligheter att gå ihop med att alltid ha den goda känslan med?

Meriter: Utsedd till Årets nätverkare 2013 på Entreprenörsgalan i Lerum, 2:a i tävlingen toppbloggare 2012

Kontakt:

annelie@annelieeng.se

Tourn

Arkiv

Calendar

<<  februari 2019  >>
tiontofr
28293031123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728123
45678910

View posts in large calendar