Gud så skönt med ny vecka, solsken och förhoppningsvis mer vindstilla än i helgen. Det där med vindar som blåser på är jag inget fan av. Oh det har blåst på en del i helgen- hujeda mig!
Allt som har med vindpustar att göra påverkar mig många gånger negativt . Så klart jag vet att jag behöver öva mitt förhållningsätt till just blåst. 

När vindarna viner tja, då fryser jag i regel nästan jämnt. Som den frysna person jag är så kan jag ganska enkelt börja frysa när det blåser på i 30 graders värme. Snackar vi sedan om våra tre andra årstider vår, vinter och höst, så krävs inte många vindpustar förrän min frusna ådra sätter fart. Och vi ska inte tala om öronsprång- Aj, så ont jag får i mina öron vid minsta lilla vindpust. Mössa är en gudagåva att använda. Tur att jag numera är vuxen och jobbar med väl medvetna val, som att exmpelvis skydda öronen. 

När det blåser på rejält framkallas också någon slags rädsla inom mig, byggd på tidigare erfarenheter. Senarier som jag blivit rädd av och som jag gärna vill undvika att utsätta mig för igen. Genom mina upplevelser i histrien har jag också en inbyggd önskan om att alla träd i min närhet underhålls med trädbeskärning. Därav blev valet självklart att skriva denna texten i samarbete med just ett företag som jobbar med trädbeskärning. Situationerna, orden, texten och rädslorna är således mina egna.

Stormen 1969 har jag inget minne av- jag var 2 år då. Men jag har hört historien om och om igen hur ett gammalt träd blåste omkull och la sig parallelt med mormors hus, när jag och mamma befann oss inne i huset. Tja, vad hänt om trädet fallit omkull rätt på huset? Även om jag inte har något eget minne av situatioen, så blir jag illa tillmods av den.

I tonåren var jag på kanotläger. Mitt på sjön, från liksom ingenstans blåste fröken väder liv i alla sina vindar hon har tillsammans med regn och åska. Vi lyckades ta oss in till land. Från ett vindskydd såg jag sedan blixten klyva träd och även gamla träd falla omkull av de kraftiga vindarna. Inget härligt minne.

Det där med gamla träd alltså.. När mina yngsta tjejer var små kom jag åkande i storm med ungar och väninna i bilen. Som tur är körde jag sakta, mycket sakta. Precis framför bilen faller ett träd. Jag hinner bromsa för att inte köra rakt in i det och farten gjorde att vi inte fick trädet över bilden. Om jag blev rädd?? Ni kan bara ana. Jag hade ju mina actionhjältar i bilen!! Återigen var det just ett gammalt träd utan kraft som blåste ner. Trädbeskärning hade kanske gjort att jag undsluppit dessa händelser i min historia

Idag, när vindarna viner är jag som person mer på min vakt över vart jag befinner mig, kanske mer än någonsin. Lösa föremål och gamla trädstammar vill jag vara långt ifrån. Jag övar mitt förhållningsätt genom att hålla koll på det jag kan hålla koll på. 

Gamla träd och trädstammar kan på sitt sätt vara vackra för ögat men inger mig alltså i en slags rädsla för fara. Jag kan därav hjälpa till att genom denna ext upplysa om vikten av att utföra underhåll & trädbeskärning av sina träd. De blir vackrare i sin friskhet och blomning av detta. Regelbundenhet i detta underhåll gör att trädets hälsa och kraft behålls och döda onödiga grena tas bort. När vindarna viner vill jag ha fler beskärda träd än icke beskärda i de omgivningarna som jag vistas i. Både för att slippa vara rädd men också för njutningens skull!

Kram A.