Det finns så många ursäkter, det finns så många omständigheter & det finns så många hinder för att minska och omöjliggöra rörelseglädjen i livet. Jag har sedan tidig ålder varit en del av dessa ursäkter och omständigheter. Glad och tacksam av behållning och intresse av att utveckla och lära mig själv om mig själv. Detta tillsammans med att kunna släppa tiden och samtidigt ta tag i den. Som nu att vara igång med löpträningen så pass att jag ser på mig själv som en löpare. Därmed inte sagt att jag stoppar in van framför. Jag är fortfarande mer nära att fastna i ursäkterna än att inte se dem. Jag är fortfarande närmare att leta efter annat att göra än att dra på mig löpardojorna... Skillnaden på då och nu är att jag byter tanke. Visualiserandes goda känslan efter ett träningspass och drar på mig träningsskolan. Tänk så mycket fina färger i naturen. Som jag får njuta genom detta! Jag vill och kan var en van löpare. Och vet ni jag är på god väg att ta mig dit! Det kallas självledarskap! Och jag älska detta! Kram A.