Jag tror inte jag har påverkats av övergången från sommartid till vintertid och tvärtom. Däremot har jag hört det ordats om i många lunchrum genom åren. Hur svårt det är att ställ om och hur jobbigt det är att tappa en timme. Ibland har jag funderat på om en del människor ALLTID lägger sig samma klockslag. Och då menar jag ALLTID. Vintertiden är iallafall här nu och jag känner mig utvilad. Min förhoppning ligger mest på att ljuset i norr minskar att skina in genom mina ännu icke klädda fönster. Resten accepterar jag och går vidare. Det är just det som ger en skön känsla för mig att lägga kraft och energi på det jag kan påverka. Och inte tvärtom på det jag inte kan. Hur vida ljuset skiner in eller inte ligger ovanför mitt huvudet medans insidans fönsterdekoration är för mig att påverka. Med acceptans säger jag nu välkommen till vintertid och möjligheten för mig att fortsätta att slå mig till ro vid tangentbordet. Glad över att jag, trots rondellkörnings tvekan, hittade utfart och kom iväg till gårdagens mest kreativa stund. Workshop i kreativt skrivande lett av författar Yvette Lissman. Skrivövningar med papper och penna ökade min förmåga och tro på att släppa självkritiken inom mig. Jag har berättelsen, möjlighet till lugna sjruvstunder när höstmörkret faller. Jag vill och jag kan och behöver inte lägga fokus på jämförelse med andra eller vad någon annan tycker om det! Kram A.