Tidig morgon vid hemma kontoret blev till kväll och lång arbetsdag. Flyttade ut kontoret till matbordet efter halva dagen. Ni vet- ombyte förnöjer- eller hur? Med fönster i två väderstreck blir det på något sätt dubbelt av det lilla ljus som existerar i nuet när jag sitt vid matbordet och jobbar. Mitt lilla kontor i sovrummet är mer som ett mörkt krypin. Jobbdagarna hemmavid kan snabbt avbrytas av tonårs tjiv eller stim när skoldagen är slut. Ibland förstår jag liksom inte varför de utmanar ödet och är på gränsen till otrevliga mot varandra. Att vara snäll är alltid att vara en vinnare än tvärtom. Har lärt mig genom åren att det kan vara mycket stökeri efter deras pappa helg. Och att det tar några dagar för tjejena att liksom acklimatisera sig på hemma plan igen och finna lugnet. De behöver egen tid likaväl med sin far som med mig. Kanske var det egen tiden med deras far i helgen som påverkade lugnet och målmedveten denna veckostart. Det ligger i föräldraansvaret att se till att barn får sin egentid med sin förälder. Oavsett nya partner eller inte. Alldeles för många nya partners styr upp och minskar på egentid för sin partners egna tid med tidigare barn. Så oklokt. Att vara ett plump och indirekt förstöra den relationen för att man själv alltid ska vara med, är omoget och inte att vara vuxen. Mina tjejer behöver lugn och ro. Skolan tar och jag är glad över samtalen och att de berättar om skola och annat. Samtalen kommer av mitt lyssnande på dem, inte av att jag gör tvärt om deras behov. Älskar vyn från arbetsbordet denna eftermiddag. Två fantastiska systrar samtalande i god ton till varandra. Trivsamt, lugnt och harmoniskt. Visualiserar fast den vyn så att den håller i sig. Måste tillägga att bardisken i vårt nya kök- yes vilken succé. Här hänga det, pluggas, jobbas och samtalas det. Både de och jag älskar vår bänk och nya kök. Kram A.