Onsdag morgon. Klockan är strax efter sju. Precis den tiden som det många gånger är mest rush här hemma. Mex två tonårstjejer, en morgonpigg och en morgontrött, en mamma och ett badrum kan det emellanåt vara liv i luckan på morgonkvisten innan skolan.
Så inte idag.
Skolan stängdes igår.
From idag gäller distansstudier hemifrån. Ungdomarna har schema att följa och skolan stänger INTE för att unga ska hänga ute! Det är studier hemifrån som gäller! I allafall för mina tjejersskola.
Jag tänker att vi vuxna måste hjälpa våra barn att se allvaret i situationen.
Att skolan stänger är unikt!

Det handlar inte om lattjo lajban och fri tid! Det handlar om att ungdomar kan vara ett stort led i att smitta viruset vidare då man kan smitta precis innan symtom vad jag förstår.
Hemmavid på heltid gör att denna spridning av viruset planar ut. Går lite saktare.
För att det ska funka gäller just att vara hemma!

Inga äldre ska behöva vara oroliga eller rädda att våra ungdomar hänger runt och smittar ner mer. Jag vill tro att våra ungdomar vill hjälpa till och vill gott!
 De har ett unikt och stort ansvar nu att hålla sig till med distansstudier. Jag vill tro att de är benägna att ta det! Och om en och annan skulle bli vilsen och testa gränserna, tja då då kan vi kloka vuxna i enad front guida och leda våra ungdomar till att ta sitt ansvar. På samma sätt som vi får guida de eventuellt vuxna som missar att agera efter från regeringen givna förhållningsätt.
Eller hur?

Coronatiden är unik på många sätt. Och vi är i en tid där många beslut som sker och tas aldrig tidigare i historien har tagits.
Att jobba hemifrån och att studera hemifrån innebär ett ansvar. Ett ansvar i allvarligt läge!
SVT1 filmade igår på kommunens gymnasieskola och min lilla linslus sågs.

Nu ställer UPP OCH OM tillsammans :
• vi jobbar hemifrån så många som möjligt
• vi studerar hemifrån gymnasienivå och uppåt
• vi handlar åt våra äldre
• vi tvättar våra händer • nyser i armvecken
• använder handsprit Och sist men inte minst
• VI STANNAR HEMMA VID MINSTA LILLA KÄNNING AV KRASSLIGHET
• VI TVÄTTAR VÅRA HÄNDER LÄNGE OCH VÄL

ALLT GÖR VI TILLSAMMANS FÖR ATT CIRONA KURVAN SKA PLANA UT, vårdplatser ska räcka och läget ska bli stabilt.
Nu hjälps vi åt Sverige!

Gammal som ung jobbar vi med tillit, tilltro o trygghet, till oss själva varandra och våra myndigheter.
Eller hur?!
Nu kaffedax i lugnet innan studenterna vaknar och sätter fart i sina distansstudier. En omställning för dem och för mig, men med föresättningar att fixas.
Kram A.