På promenad i en sommarfin grannkommun. Tanken slår mig hur enkelt jag tog mig hit och hur korta avstånden tycks vara numera mellan punkt A och punkt B. De avstånden som i min barndom upplevdes som mycket längre och gjorde resandet from hemkommunen mer omständiga. Kanske satt allt i tänket även här. Avståndet har ju knappast ändrats.. Promenerar på de kullagerna belagda gatorna och kikar upp på de historiska huskropparna. Det där med gamla gator har charm tycker jag. Kanske är det mormors goda känsla för gamla Majorna. Karl Johansgatan och gröna gatan Har jag hört otaliga historier ifrån under min uppväxt . I sin helhet fina historier ur ett arbetarbarn perspektiv. Mormor älskade sina gator och förde känslan vidare Åter till Alingsås och nuet. Gata upp och gata ner för jag inte är van ger god påfyllning. Tänker att jag tar med den goda känslan hem. Den är stärkande och behövs alltid. Och jag kan ju alltid dela den vidare så att den gör gott för fler. I en slags sann entreprenörs och nätverkar anda. Ni vet att dela vidare gott utan egen vinning skull. Då behöver ingen presentera sig mer överlägsen än någon annan .. det är den mest dumma presentationen jag vet .. att få andra att känna sig underlägsna ger ju ingen mersmak, eller hur? Take Care! Kram A.