God förmiddag. Söndagssiestar på terassen. Jag verkligen älskar att sitta här. Som om jag aldrig vill att morgonkaffet ska ta slut. Jag vilar tankarna på något skönt sätt. Jag behöver det. Skönt det där med sommarlov och mindre avbrott. Även om jag hör väckarklockan från en av tonåringarna ljuda.. regn större delen av dag så jag ska skynda mig ut på en walk. Tror ni jag hinner innan regnet börjar falla? Skulle ju så klart kunna vara på den säkra sidan genom att avstå.. men vet ni den goda känslan efteråt med eget handlingsansvar den är mer värd än något annat i världen Naturen ger så fina minnesbilder också under varje walk . Har aldrig tidigare sett grönskan så vacker som i år . Kan det ha att göra med att jag inte valt att se grönskan med vackra ögonen på? Jag tror det. Ju oftare och ju längre de är på ju mer vackrare blir det runt omkring. Egentligen en enkel ekvation. Tänker att längre och längre bort hamnar då Slasken. Ni vet de som aldrig ser vad andra har gjort för dem, de som aldrig bjuder tillbaks och de som inte gör rött för sig. Med vackra ögonen på minskas de beteendena i världen runt omkring. Nu walk med mer vacker beskådning Take Care! Kram A.