Så långe man lever så länge har man tid att lära. En annorlunda tid bjuder stora möjligheter till lärdomar, den också.
Håller ni med mig?
Lärdomar är inte alltid enkla att se eller att ta tillvara. Men de finns där överallt och i varje möte med en annan människa.
Det är bara upp till oss själva att se dem!

Tänk om varje möte är en möjlighet att använda som en spegel till sig själv. En spegel som gör att vi ser vad vi har att lära och utveckla hos oss själva.
Vågar ni testa?
Tänker också att det senaste halvåret har gett sina lärdomar hur att bete oss mot varandra. Ödmjukhet ansvarsfullehet, medmänsklighet och pålitlighet.
 Hur att ha möjlighet att öka vårt medvetande och gosa förhållningssätt till dessa värdeord . Också återspeglar det hur vi värnar om varandra.
Kan vi känna oss previligerade som får leva i denna tid och ocksp ha möjlighet till dessa lärdomar? 


Raskt stegande i nygammal miljö tillsammans med mitt gudbarn med regndropparna hängande i luften gav god påfyllning under söndagsmorgonen. Jag har alltid gillat att stega i regn. Känns friskare något sätt. Och nyregnad skog en tidig morgon är magiskt. Bara den upplevelsen gör mig previligerad varje gång.
Så tacksam för den upptäckten long time a go!


Fika i fin gammaldagsmiljö efter stegandet gjorde sitt för en god dag. Känner mig väl previligerad att ett relativt ungt gudbarn vill "valla" runt med sin gamla gudmor.
Faktiskt höll vi iallafall jämna steg i stegandet!


Goda var räkmackorna kan jag lova och samtalsämnena över dem många. Kankse löste vi inte några världsproblem, men växlande av olika erfranheter ger alltid mervärde!
Efter att ha accepetrat att fortfarande inte är i fas med mina studieuppgifter, känner jag mig previligerad över att genom reflektion hittat mitt accepterande och att köra to do plan vidare!
Nu sparkar jag igång veckan med tidiga steg!
Take Care! Kram
A.