God morgon på er! Staden vaknar utanför och vi med den. Vackert och kraftfullt med soluppgången som tränger sig in mellan husen. Det vackra i det gör mig påmind om att just se det vackra. Och fylla på mig med det. Förhållningssättet, det egna förhållningssättet till allt som sker. Till allt som är både olikt och likt. Ingen mer är som mig. Precis som dig. Vi är unika lika vackra. Både du och jag. Det handlar enbart om att se varandra i det vackras ljus istället för tvärtom. Man lär så länge man lever och visst är det det som handlar om utveckling? Glad att jag vågar utveckla mig. Glad att jag inte står still och stampar. Även om det känns så emellanåt, så vet jag att jag stegar mig framåt. Ibland ni vet när målet inte riktigt är satt och stegen ändå tas lite mer scary , då behövs bägarna vara påfyllda inombords. Att tryggt kunna förhålla sig till att steg och framtid blir bra. Det är också viktigt att ha de runt omkring som ser de där stegen. Som inte i ifrågasätter varför utan mer tror på dem. Utan ser det vackra i mig och mina steg. Ibland har vi tur eller stegar oss direkt mot dessa människor. Medans ibland tar vi omvägar och stegar oss omvägar och stöter på de som inte förstår. Emellanåt hör vi också omtalandets röst nämna våra namn med skeptisk underton. Den värsta rösten av den alla. Påfylld med gott förhållningssätt dras vi mindre och mindre ner av sånt . Tillslut hör vi inte den röstens skitsnack. Och jag tror naturen är en mycket god påfyllnings källa ! Det är i den vi lär oss se det vackra. Upp och studsa nu och se det vackra i dagen för din egna skull. För gott förhållningssätt. Take Care! Kram A.