Nyårsdagen är kommen. Som traditionen bjuder är Ivanhoe på tv:n Som så många gånger förr äts det och slumras till denna traditionella långkörare av film. Kan ändå tycka att det är skönt med Igenkönnande på denna det nya årets första dag. Och hur som vi valde att fira in det nya året , så är jag övertygad om att fler har begrundat under 2020 vad som är viktigt på riktigt. Kanske har fler än jag kommit fram till att storskaligt ytligt firande av än det ena än det andra är mindre värt än det småskaliga med hjärta och själ..? Att vara själv eller att vara ensam. Att vara själv, ett val som livet lärt mig att se, välja och uppskatta. Ett behov jag har, kanske du med, som är av vikt för mitt välbefinnande och så värt att underhålla. Att vara ensam däremot . En vidrig känsla som för mig inte har att göra med hurvida jag är i fysisk närvaro med andra eller inte. Har i vissafall genom åren aldrig känt mig så ensam som när människor runt omkring mig fysiskt, antyder & förminskar mig och även andra, genom att se enbart sina egna val, omedvetna som medvetna som de ända rätta valen. Kanske har detta nyår blivit ett uppvaknande för fler hur fint umgänge med sig själv kan vara. Med och genom sig själv stärks vi själva. Genom det går också att motverka att fler blir med de ensammas känsla. Viktigt på riktigt. En riktigt god fortsättning av detta det nya 2021 önskar jag er alla! Take Care! Kram A.