Föränderlig är tiden och människan är anpassningsbar, så in i helsicke- eller hur? Sorg, smärta, glädje, skratt - känslor som vi går igenom livet med och som hjälper oss att förhålla oss till det föränderliga livet. Eller hjälper alltid våra känslor oss? Kan det vara så att de också stjälper oss? Tja, det där att begränsa sig själv från sina känslor, låta bli att acceptera dem eller att avstå bearbetning av sina känslor kan skapa oreda i det egna förhållningssättet. Kan tex göra så att acceptans av det som sker som ligger utanför den egna påverkan, just är svårare att acceptera.. 2020 kan gå till historien som det mest föränderliga året! Och visst har förändringarna under året varit många. Kanske har de inte varit fler än på ett normal år, men helt klart har de varit stora, tydlliga och berört fler än ”livets vanliga förändringar! Även om jag accepterar munskyddets skyddande i olika situationer även för mig, och att de inte bara är för vårdens arbetare, så krävs det övning för att jag och många med mig naturligt ska ses på oss munskydd när så behövs. Det ska inte vara något att tveka över då! Men hörrni övning ger färdighet. Acceptansen är klar. Tiden är som den är och munskydd ger skydd i tätbefolkade situationer. Jag tror på att övning ger färdighet, även i detta. Och med det förhållningssättet är det självklart för mig att dra på mig munskyddet när det behövs. För dig också hoppas jag? Take Care! Kram A.