Kaffet och de levande ljusen fick starta dagen. De värmde gott. Halsen skrovlade som den gjort de senaste dagarna- men jagtänkte ändå att lite kraftansträngning skulle göras under dagen..

En shott från Rå med Ingefära äpple citron och chili tillsammans med ekologiska russin från Saltakvarm var tänkt som dagens medicin. Stark, effektfull shot smakade bra liksom russinen- så bra att ha till hands när godissuget gör sig opåmind.. 

De hjärtformade ljuslyktorna är de bland de finaste jag har- fått en jul av en vuxen dotter. De berör och gör så alltd när de tänds och idag har se brunnit om och om igen..

Den där sköra tråden mellan liv och död blev idag så påtaglig och berörande, när jag läste att ytterligare en alldeles för ung människas liv hade tystnat...
Ljuslyktorna fick fortsätta brinna..

Jag tittar in i ljuslågans sken och sänder iväg mina tankar av kraft och styrka till dagens mest behövande.. Jag tittar i ljuslågan och tänker på hur snabbt livet kan vara över från dena sekunden till den andra. 
Tänker på hur viktigt det är med eftertänsamhet, att hålla tungan rätt i mun när vi tilltalar varandra och skiljs. Ödmjukheten förståelsen och tacksamhetens ådra finns i mina tankar.
Tankar om närhetens tillvaratagande seglar också förbi.

I fredags dog morbror Nisse 97 år, och även lille Dante från Falken berg 12 år. Bägge dödsfalllen beröande fast på olika vis.
Och så idag ytterligare en ungdom försvinner bort..
Ljuslyktorna brinner vidare denna afton och jag tänker och berörs vidare av den sköra tråden mellan liv och död..och av tonåring nyss hemkommen från samlingen i kyrkan denna afton, tårögd och dämpad.

Ljuslyktona får brinna vidare en stund till denna afton..

Kram A.

Det är inte en fråga om, utan när det händer. Döden knackar på allas vår dörr förr eller senare. Alla vet vi det så väl, men ofta är det som om meningen står skriven i stjärnorna och inte plockas ner förrän döden sker.. och vi vet ju aldrig när. Det kan ta 12 år och det kan ta 97 år..

Det är tufft när ett människoljus slocknar som har funnits som en hjälpande hand för många i nästan ett helt sekel. Likaväl som när en ett barns röst tystnar för att döden knackar på alldeles förtidigt.
Förändringen som döden innebär smärtar ofta alla och envar och ändå är ingen sorg den andra lik- relationerna vi har till varandra är lika olika som glädje och sorg och svart och vitt är motsatser. Ju mer vi bearbetar vår egna sort ju mer öppenhet jkommer finnas för andras olikheter i sättet att sörja som i annat. 

När döden knackar på brukar jag tänka att mormor får äran att duka upp ytterligae en finkopp av sin blommiga kaffeservis runt bordet. Det spelar liksom inte någon roll om döden knackar på hos någon för mormor okänd person - hon släpper in och dukar upp ändå. Sån var min mormor och sån har hon fortsatt att vara efter sin död. Det har alltid funnits sittplatser för alla runt hennes findukade bord. Så även däruppe i hennes himmel och idag dukades 2 nya platser fram..

  
Eftertänksamhet , tacksamhet minnen och bara vara, i ljuslågan kan lugnet ges

Rofyllt i ljusskenet.

 
Mormors ljusstakar i centrum denna afton

Så klart att döden förändrar när möjligheten att vidraröra försvinner... Men dock- relationen lever vidare- inte att förglömma. Med bearbetad sorg kan relationen till en människa fortsätta att ge mycket även att döden kommit emellan. Jag har läst någonstans i något bra sammanhang som jag inte kommer på i nuet, att döden blev som en milstolpe- före och efter döden. Relationen och minnena finns kvar så länge vi själva lever. 

En rask promenad i ett skymningens Lerum. Välkända gator under mina fötter. Gatorna jag gott på sen barnsben. Omgivningarna är som livet - förändrade med tiden- men marken ligger kvar. Skönt att lufta både tankar och kropp. Tipsar att eventuellt onda halsar kan kännas lindrigare av lite utomhussyre.

I varje selund är livet föränderligt idag gör igår till historia och när dagen idag möter imorgon är framtiden här och också idag går till historien. Jag brukar säga att jag är mitt i livet- men va fan- 51 x 2 = 104.. hm..

"all yoy need is love and let thankfulnes be your loadstar"

Kram A.