Alla mönniskor är olika och olika stöpta- och ändå så vill vi så innerligt vara den andra lik- visst är det märkligt?

De sista av julen städas undan och som så många gånger förr - alltid en liten gnutta jul som sparas utan medvetenhet eller skulle kunna vara det för jag är ju medveten om mitt ostrukturerade jag. I vilket fall föder bortplockandet av 2017 års pepparkus med sig en salig massa tankar. 

Under alla år som förälder och skapande av pepparkakshus har inget varit det andra likt. Näst intill som familjesituationer i hem kan vara - år från år förädras behov boende och hemmavarande barn Men ändå så finns det fortfarande en förväntan mellan radera- iallafall under en viss del av livet- förväntan att sträva efter att bo i hus eller villa.

Jag har aldrig en längtan efter just hus eller villa. eller jo kan minnas att jag under ett förhållande skapade mig den längtan fast att den inte var min. Sån tur att jag tog tillbaka kommandot av mitt liv. Jag trivs i att bo i lägenhet och jag tycker om vetskapen om att det finns människor runt omkring mig- det kallas grannar. Jag behöver inte just umgänget eller fikat med grannar men vetskapen av att de finns där gör mig tryck. Visst är det då märkligt att jag under flertalet gånger under mitt vuxna liv och under mina 25 år som förälder har liksom fått försvara mig i frågan varför jag inte har hus eller när det ska bli dags att flytta till villa? och herregud så tokigt jag svarat många gånger- liksom mumlat nogpt om sen kanske beroende på barnen osv. Så tokigt att jag låtit bli att stå upp för min känsla av lägenhetsälskande!


By the way- ser ni honom den lilla röda tomtebeskyddaren som kommer bo kvar här uppe under året. Kvarglömnd kommer han såklart vaka över oss i nåt skåp uppe våningen. Verkar ju för sorgligt att lägga ner honom själv i förrådet- För att dra fram julsakerna igen och packa ner hon där- nix vi har hellre en vaktande tomte även i ljusare tider. ( Det ostrulkturerade kan ibland föda gottWink)

Jag tittar på årets pepparkakshus- silvrigt rosa och vitt - jag tror det är första gången vi haft det temat. På något sett ligger det i tiden i att inneha årets tema. Jag vet idag med säkerhet att just lägenhet är det bästa boendet jag vet. Jag är en lägenhetsmänniska helt enkelt. Och visst är det ok?

Varken du eller jag behöver vara någon annan lik. Vi har all rätt i världen att känna trivsel i likaväl vår enrummare som vår paradvång eller stora villa. Och det som är rätt för dig behöver inte vara rätt för mig men ska vara precis lika ok för det- eller hur?

Idag är jag stolt boende i min paradvåning mitt i centrum av en småstad. Närheten till det mesta ger mig en frihet som jag behöver och mår bra utav. Att jag bor där jag bor är ett väl medvetet val och perfkt boende för en lägenhetmännsika som jag. Åretspepparkaks hus symbolicerar liksom stoltheten jag känner över där jag är och bor.

Men nu kära pepparkakshus- hur väl jag sen än känner glädjen över ditt 2017 look och att du påminner mig om min egna goda känsla över mitt boende, så åker du i soporna idag. med dig åker också - hoppas jag tänket att det som är rätt någon måste vara det ända rätt för någon ann!

Låt din trivsel vara just din njut av den gläds med dig själ över att du skapat den oavsetg om det är jobb eller boende. Men låt alödrig aldrig en mötare komma i försvar eller känna en slags underlägsenhet av att den väljer något annat en vad som är det bästa för just dig.

Och du 2018 är här, kanske ger det nya året en kick av att lyfta sitt mod och låta bli att sträva efter andras likhet och istället gå mot strömmen för sitt egna jags skull.

Kram A.