Igår skrev jag om tveksamheten - att våga vara modig att gå den väg man vill. Hur får man då tiden att räcka till allt man vill?

Kan tiden vara mer knapp än jämn för oss i gruppen singelmammor? Kan så klart handla om strukturering- men dock tonårsbarn är inte alltid  de hjälpsammaste och har oftast egot för ansiktet- då kan just enföräldershushållen vara en tidskamp för den enda vuxna.. Iallafall säger min referens att "vill inte, orkar inte, sen, phu" är vanliga ord när det gäller att få tonåringar att dela markservisen..

Ofta är det enkelt att bedömma andra- för att den inte får gjort det eller det eller det. Men oavsett vad andra personer gör eller inte gör så kan det vara av vikt att istället se det personerna gör och inte tvärtom. Alla gör något bra nån gång- och bedömningen av någon annan bör göras i neutralt tillstånd. Det blir mer rättvist så.

Kände i idag att våren liksom knackat på, på riktigt. Okey något kylig vind- men i lä var det riktigt gott! Jag ser fram emot en vår fylld med kvalitetsuppdrag- Nice känsla det där när man just signerat något .. Och det där med tiden- tja- det man vill det tar man sig för, eller hur?
Den som inte tar sig tid till något vill helt enkelt inte..

Blommor fick jag idag, helt överraskandes- gav en dos uppskattad känsla.

Kram A.