Jag är så glad att jag hittade den.. efter mycket letande så fanns den där, längst ner i gaderoben. Jag visste ju det från början när tanken kom att bära den, att jag hade den någonstans, men letandets väg gjorde mig några gånger osäker tills jag fann den. Nu är den på, vilket också var en osäkerhet i att göra. Ska jag verkligen? Varför ? Lilla jag? 

Så klart jag ska- PÅ MED DEN BARA! 

Kan undra varför jag sparat den- trodde väl adrig i min vildaste fantasi att jag skulle bära den igen.. Idag är jag glad att jag sparade den och jag bär den med med styrka i all min kvinnlighet. Jag bär den med stolthet för att faktiskt hedra Sara Danius-svenska akademins ständiga sekreterare som avgick igår...

Jag förstår mer och mer att likaväl som på småstädernas gator som i de fina salongerna så promenarar fortfarande manlighetens idioti i maktens korridorer. Det spelar alltså ingen roll vilken adress eller område korridorerna befinner sig på. 2018 och handlingskraftiga kvinnor som med säker grund vill arbeta för förändring i positiv mening, anses fortfarande och överallt vara besvärliga. Är det jämlilikhet?

Idag bär jag knytblus!

 

Första gången som jag känner trivsel och bekväm i denna blus- kanske har vi ett nytt mode på g- Herre gud jag är mamma till 4 intelligenta och kloka tjejer. Ska mina väninnors söner ha mer företräde i korridorerna än än de..? Skillnaden mellan manligt och kvinnliga möjligheter till makt och förändringa ska väl inte kvarstå från min mormorstid, 4 generationer senare?Bort med gubbiga instutioner och fram för mer bärande av  knytblusar.

Kram A.