Hörde på nyhetsmorgon att känslor där minnet är som starkast är vid glädje, sorg och FÖRNEDRING! Det sist nämnda är väl själva fan att det ska ge oss starkastee minnesbilder. Förnedring den mest oförskämnda och avsjyvärda känsla jag vet.

Har du någon gång känt den? 

Har du nåon gång utsatt någon annan att känna den? 

Känslor är så klart våra egna och vi har ansvar över att bearbeta dem. Men jag tänker också att det går bättre för oss själva och ANDRA om vi går i motsatt riktning än att fönedra varandra. Skratta på andras bekostnad, kan va en sån sak. Eller låta bli att betunga en motspelar för det den gör eller inte gör. Varför kan i ett sammanhang ge en förnedringskänsla! Smart kan vara att bidra själv till att möten ska bli av och inte lägga över på andra. Förbedrande kan ett tonläge vara  Ingen vet ju allt om vad någon annan genomgår och med kyla belasta någon annan o få den att närma sig förnedring i kämsla eller otillräcklighret otillräcklighet är inget att föredra!

Jag var relativt ung på 80 och 90 talets. Med intresse för dessa årtiondens glans och inredningsdetaljer trodde jag nog aldrig att guld i inredning skulle åter komma mig till njutning. Som ni vet kommer allt mode tillbaka och jag kan se att jag påverkas och hittar nytändning i det gamla. 

 

Tänker att jag vill ta med mig minnets guld och mässingsdetaljer från förr tillsammans med svart. Tänker att det kan bli riktigt riktigt fint.

 

Jag tänker låta det stoppa vid det guldiga och låter bli att blanda blommigt och furur till. Det ser jag ingen som helst charm med. Med svart och guld- jo vars det kan nog bli finfint!

Kram A.