Igår tog vi farväl av min morbror och fadder, 97 år gammal.

En gammal mycket god och hjälpsam man som levt ett långt och rättfärdigt liv- ja så kan jag beskriva min morbror.

Under min barndom var han en av få i vår släkt som hade bil och körkort. Släktingar i olika led stoppades in i bilen och alla fick alltid plats i hans bil. Detta oavsett vart färden skulle gå. Min morbror hade en hjälsmhetsodra som få, som såg vinningen i att säga ja istället för nej. Vilket gjorde att han alltid fanns släkten till hands och fixade och trixade vardag som helgdag om någon behövde hans tekniska kunnande.
Jag lägger till snällheten till beskrivelsen och kommer minnas honom som det.


Med min morbror ur tiden går också "Bibban" epoken ur tiden- för det var så han tilltalade min mamma. Bibbi eller Berit - det är mammas tilltalsnamn- men min morbror hade ett eget på mamma- Bibban, och det minnet bevarar jag fint. Samtidigt som jag i nuet tycket om att min tyvärr, dementa moster således hans änka, fortfarande tilltalar mig med "Annie". 

Idag är en ny dag och min morbror lever kvar i våra goda minnen.
Vi alla kan göra världen lite godae genom att efterleva hans minne med ja i fokus istället för nej och öppna upp istället för exkludera.
Goda livspekare för alla, värt att tänka till på..

 Ett dopbevis, mitt egna och livet börjar- högtidligt och fint.

En begravningsakt och ett Farväl - högtidligt och definitivt. Så är det när döden knackar på.

Av jord är du kommern.. Många är de känslorna som svävar runt till dessa ord. 

Värt att komma ihåg är att alla sörjande har en egen relation med den avlidne. Och känslan är unik hos var och en av oss.  

Tre av fyra döttrar hade möjligheten att finnas vid min sida. Tacksamt att de dels väljer att närvara och själva ta ett avsked av någon som alltid funnits där och att samtidigt finnas vid min sida.

Mina fina tjejer!

Idag går livet vidare och min morbror sover i ro eller nja- jag tror bestämt att han sitter och lördagsfikar i den fina församlingen runt mormors hembakade bord. En församling så fin!

Vi efterlevnade har nuet att forsätta och ta vara på- och föra fina goda minnen vidare.

Kram A.