Konstigt det där hur enkelt det kan vara att vända på sitt dygn. Jag är definitivt inte sömnmässigt i hamn för vardagslivet. Men så är vardagen inte riktigt här ännu. Den vuxna dotterns gästande ger enkelt extra vakna timmar i soffan med samtal o tv tittande. Mysigt!

I nuet sover hon sin prinsesssömn tonåringarna har swisat till skolan. Själv funderar jag på om kylan har en egentlig dragningskraft för stegande idag..?!

Dagen annars innebär några punkter mer viktiga än andra att ta tag i idag.

Hur gör ni för att inte glömma av och för att få till de där viktiga punkterna varje dag?

 Jag skrivar upp punkt 1-6 varje dag i min almanacka. Fler är lönlöst då blir liksom inga gjorda. Men just att ha en gammal hederlig manuell almanacka och penna ger mer effektivitet för mig i det jag vill få till. På det viset startar jag upp varje dag med en halvliter citronvatten varje dag samt att jag får till tråkiga uppgifter som att byta patroner i skrivaren osv. Känslan är superskön när jag bockar mina gjorda punkter varje dag. Vid 5 gjorda kan jag också strecha mig så att jag får till den sista också. Därefter ger jag mig ledigt! = belöning!

Utan punkter tappar jag enkelt mitt fokus. Och jag vill hålla fokus.

Under 2019 hålls också mitt fokus på min egna kommunicering med mig själv. 

Hur bekräftar jag mig själv?

Hur belönar jag mig själv?

Vilka ord använder jag till mig själv i mitt tänk?

Hur uppanar jag mig själv till att göra det jag vill och kan?

Här finns en grund och det är att minska negationer och INTE.. 

2019 års mål är att fokusera på till och att göra istället för om och inte göra. Men det kräver som sagt sitt fokus. Att byta ut invant kommuniceringsmönser kräver sin övning. Tror dock att det är mycket som gör gott i att utveckla sitt kommunicerande.

 

Så nu tänker jag att det är dags att få till stegandet utomhus medans prinsessan på ärten sover vidare. Kan ju väcka henne med frukost sen. Det är ju så mysigt att ha henne hemma! Och det är också lätt att bli bortskämd av hennes goda veganska matlagning. Och oj vad jag kan känna igen ig i henne- allså det där med arv är spännande hon liksom har mig i sig på både gott och ont .. men sen gör hon om det på sitt egna lilla vis. Så är det nog för oss alla . Spännande dock att kunna spegla sig själv och likheter och olikheter på alla fyra döttrarna.

Nu är det ut i kylan!

 Kram A.