Alltså jag är såååå bra på vissa saker, men inte alltid lika bra på andra. Och det är just det där att öva det som jag inte är lika bra på, som gör mig till en vinnare. Om det ligger i linjen med vart jag vill och kan så klart!

I vissa fall har jag alla förutsättningar. Alla tänkbara resurser finns i mig och runt om mig, ändå är de valen så mycket svårare för mig än vissa andra där jag inte har samma resurser. Återigen är det där med känslan.. Känslan, min vägvisare och kompass. I de fall som jag inte är lika bra checkar jag istället av den efterföljande känslan av att vara i hamn. Känslan som kommer av att ha övat upp en varaktighet och vara bra och bättre än nu på det. Den känslan som blir god av det blir kompass här.

Jag börjar med små steg - små steg mot nya önskade lägen. Tänker att de stora stegen är just stora och att fler små steg gör det mer trovärdigt och hållbart för mig.

Så istället för att göra det som jag är en mästare på - hoppa över den vardagliga powerwalken. Gör jag den x 2 fast i kortare variant. Jag sviker alltså sogffläget som jag så här års är en hejare på att djupdyka i, och drar mig ut 2 ggr/dag. Inte enkelt när soffan är varm och go. Marken utanför isar nästan halka och kyla in genom fönstren. Det har ingen som helst dragningskraft på mig!

Men så känner jag av känslan efteråt- för stunden rosiga kinder och friskhet i huden. På längre sikt inget flåsande ens när benen springer istället för går och extrakilorna runt mage och stuss har försvunnit. Träningskläder och jenas sitter som smäck. Den känslan gör att jag jag- trots några varv i rondellen tar mig ut fokuserat på 30 minuter raskt stegande 2 gånger per dag.  Heja mig!

 
Fortfarande rejela doningar om fötterna och varmt underställ under. Nyinköpta vårklackar får vänta några månader till- Stämmer av i känslan att jag då också trevar mer rakryggad och lättare i dem., genom extrakilornas försvinnande. Och därmed var dagens morgon walk satt i dagskartan!


Tja- detta väder har inte i sog själv dragningskraft.. men just känslan efteråt att ha nyttjat det till vart jag vill har kraften att få mig ut i det. 


Skulle kunna kalla vädret för varannandagsväder och egentligen spelar det ingen roll. Jag ska ut i mina powerwalks och jaga har kläder efter väder som behövs.

Det blir nya rutiner men jag ser också en vinning i dessa nya rutiner istället för att som tidigare jobba efter att ta en timmes powerwalk åt gången.  För lång tid ur alla avseenden för att jag ska få till ett varaktigt resultat.

Det ska vara enkelt att göra rätt- ibland är det kanske inte så enkelt att just få till att göra det som blir mer rätt. Men kan man flexa lite och se över vad som bäst passar in så kan det rätta bli just det enkla.

Så nu kör vi dagen- i de små stegens tempo. Ni vet Rom byggs aldrig på en dag! Jagande efter bättre tider och resultat osv är just bara ett jagande. Och jag har svårt att förstå att det skulle påverka nuet väl..
Stanna istället här och nu och stega dig trippande, varsamt och njutfullt i det. What ever it is. Det är då stegen blir lättare och lättare.

Kram A.