Valen att framhäva sig själv eller att lyssna in?
Är det ett val dem emellan? 

Jag tror faktiskt det. Jag tror inte att sanningen ligger i att alltid säga vad man tycker och definitivt inte alltd på någon annans bekostnad.
Hur ofta hör/säger vi inte fraser som innebär ett tilltryckande av någon annan?
Näst intill hela tiden vilket också kan göra dem svåra att indentifiera. 

Detaljerar vi så handlar det om att lyfta sig själv över någon annan. Det kan vara en fras där man ser sig själv som bättre förälder än någon annan förälder, man höjer sin egen klokhet över någon annans, sina egna val lyfts fram och andras trycks ner osv.

De fraserna behöver sin övning i att ta sig ur- jag är övertygad om att de sättet att uttrycka sig leder till mindre utveckling och mer stilla för den egna pesonen.
Och vem vill egentligen hellre ha avveckling än utveckling kan man undra?

Varför ens lyfta sig själv i jämförelse med någon annan? 
Kan tänka mig att den egna självkänslan inte är ikapp och behöver istället sin påfyllning av fokus istället för just den egna personen mot någon annan.

Gillar det där minnena som kommer upp på facebook. Bra påminnelser för allt man gör och har gjort. Kan piffa till tänket om man hamnar i en svaka och inte tycker att man gör något.

Nog sjutton har jag varit ute i naturen med mina ungar. Likaväl på frusna sjöar vintertid som vid öppna hav sommartid. Kul på hjul tillsammans.
Kan det vara enklare att få till med mindre barn än i tonåren?
Eller är det aktiviteterna det handlar om?
Har var sak sin tid?

Funderar vidare på det under dagen..

Kram A.