Ingen är mer fullkomlog än någon annan. Med innebörden av att de irriterande hos andra är sådant som vi är mindre tillfreds med hos oss själva. ( Lyfter vi det för oss själva är övertygelsen stor över att det finns möjlighet att utveckla oss själva till det bättre)

Vilka vi sen än är så sitter vi alla i samma båt. Alla är vi lika fullkomliga som ofullkomliga. Med andra ord kan delaktighet av oss själva behövas ses bredvid den som vi skyller historien för.

För visst är det så att någon är oärlig först spelar ingen roll när någon annan sedan ger tillbaka med samma mynt.. Allt som oftast och jämn och ständigt sitter vi alla i samma båt, vi är alla av samma skrot och korn. 

Kan det till och med vara så att den som vill höja sig mer över någon annan har much more att jobba på för att se världen genom andra glasögon?

 

Detta var kvällen lilla funderare. I morn är det fredag- Yehaaa! Eller va- jag som skiter i veckonamnen.. Men ledighet för ungarna stundar och avkopplande veckoslut för mig.

Kram A.