Märklig känsla det det där när jag känner mig kortare än mina barn. Herre gud ibland känns det som igår som de var små flickor i klänningar och lackskor. Och jag som mamma längst av oss fem. Nu X antal år senare är, inte alla, men en iallfall längre än jag och de andra ikapp mig.. hm.. 
Kan jag ha krympt?

När barnen växer upp och förbi - tja då fuskar jag lite och ställer jag mig på tå. Emellanåt vill jag vara den längsta av oss. Det får vara ok. 

Fyra flickor, systrar, döttrar och barnbarn. Kanske mer lika än olika...och lika som olika mig Även om det var enklare att fånga dem på bild som mindre i klänningar och lackskor, så är de fantastiskt fina idag och jag är megastolt över dem. Tänk att de är 4 delar av mig på olika sätt, Fyra fantastiska unga kvinnor i sytraskap. Den finaste syskonskaran av mig.

Kram A.