Vi har alla med oss görande, aktiviteter och rutiner från våra barnanår och uppväxttid. 0-6 år påverkar oss alla i mångt och mycket. Ju längre dessa göranden sitter, ju hårdare får vi jobba för att bryta dem. Det är också vi som för vidare till våra avkommor. En blänkare till att tänka till på vad vi ger nya generationer att ta efter. Barn gör inte som vi säger utan gör som vuxna gör!

Är jag där jag vill vara i mitt liv? 

Var vill jag vara vad gäller olika saker?

Rörelseglädje tex . För många en rutin som fallerar mellan varven då livet fortlöper.
Bra att fråga oss själva varför vi ska röra på oss?
För att vi måste?
Eller för att vi njuter av det. Just njutningen är mer dragningskraft till att få till rutinen än med ett måste.
Vad kan få dig att hitta njutning i 30 minuters rörelseglädje per dag?
Kanske att vara ett med naturen vid skogspromenader/jogging. Bena ner var och i vad du kan finna njutningen.
Och vem vill inte ha njutning som en drivkraft?

Övar vi själva så att det vi vill göra görs och blir varaktigt har våra ungar också nytta av det. De lär sig sätta ruiner per automatik.

Med medvetna val som föregångare kan vi och ungarna bli riktigt riktigt njutningsfulla i livet. Värre är att föra vidare "att saker bara händer". Då skulle otrohet kunna bli en ledstjärna år ut och år in i generationer, istället för att medvetengöra och ta ansvar. Vi stegar oss alla in i det som sker på ett eller annat sätt. Medvetet eller omedvetet.
Ingen otrohet sker av sig självt eller hur?
Just medvetengöra och eget ansvar är grunden i att få till sin fulla livspotential. Väl värt att tänka till på så att ny generation får med sig istället!

Nu övning i varaktighet av njutning och rutin.

Vad övar du idag? 

Kram A.