Hänger ni med JAG har sprungit 1,2 mil- JAG!!!! Godmorgon förresten ! Ny vecka ny måndag och nya mål. För ni har väl mål? Eller i alla fall drömmar? Jag har alltid drömt ofta länge och väl. Och jag har sen barnsben - utan att veta det- visualiserat. Om och om igen har jag hoppat in i samma dröm och smakat på de goda känslorna av den. Och det är också min visualisering som tagit mig 1,2 mil i löparskorna under förra veckan. Allt som ofta har jag saknat handlingsplan till mina drömmar och mål. Det är visualiseringar och mina känslor som tagit mig fram. De goda känslorna som jag känt av målbilden när jag visualiserat den har ofta varit den stora dragningskraften. Vägen dit har liksom ofta bara blivit. Innebörden har då också blivit att jag har hamnat på fel vägar emellanåt. Ibland har jag kommit långt på vissa vägar innan jag har känt vägen inte är min väg att gå. Några ångest nätter och sen har jag bitit i det sura äpplet och hoppat av. Allt för att hitta min väg att vandra till mål. Där känslan är med där är det rätt liksom. 1,2 mil i löparskorna förra veckan. Fördelat på 4 tillfällen och ni får själva räknat hur långt jag kom varje gång, ha ha. I vilket fall skulle jag bara kunna fortsätta och springa så långt jag känner för när jag känner gör att springa. Men vet ni jag brinner för att jag ska fortsätta min löpträning. Så pass mycket som jag näst intill aldrig tidigare har drömt om ett mål. Det finns en risk att enbart förlita mig på känslan. Jag hoppar den risken och gör nu en plan för kommande vecka vad gäller löpningen. Jag är ju liksom inte i hamn. Jag vill ju nå mer. Har också i bakhuvudet att lite smidighetsövningar inte är fel att kombinera löpträning med. Så får det bli. Förra veckan ”fegade jag för mig själv. 1-1,5 mil såg jag framför mig i löpskorna utan att sätta varken plan eller smart mål. Det blev 1,2 och jag är super nöjd. Denna veckan är målet specifikt . På söndag njuter jag av en härlig känsla av ha sprungit 1,4 mil! Egentligen helt sjukt att jag är så taggad för att springa. Jag har aldrig tidigare gjort det - inte ens i skolan.. Har i vuxen ålder mest påbörjat olika träningsformer utan att sedan hållit i för att få det varaktigt. Ofta vad gäller träningsform har jag hängt på någon annan som brunnit för just den träningen. Det är här som skillnaden ligger. Vid 52 års ålder löptränar jag för att jag själv vill det och mår bra av det! Hur tungt och jobbigt det sen än är att komma i löparskorna vissa dagar, så peppar peppar - visualiseringen av att se mig själv som ok muskulös med grundkondition ger grym attraktion för fortsatt slit . Det tog över 50 år att hitta rätt, men skam sen som ger sig. Nu testar jag att skriva en handlingsplan för veckan med 1,4 mil i sikte, samt lite övningar Snart dax att investera i nya dojjor och träningskläder och gympaskor. Hm- här har jag att fundera på! Kul! Nu veckoplaneraren framför ögonen under HELA VECKAN 1,4 here I come!! Kram A.