Om små steg i nyriktning skulle kunna ett bättre och mer varaktigt resultat än där vi är i dag- Har vi råd att stå still då? Även om det inte är kungariket eller som erbjuds så blir livet så mycket enklare och roligare om följer med i det och inte strävar emot. Att lära sig se och ta emot alla möjligheter som erbjuds. Små som stora är de till oss för att nå längre. Jag är uppvuxen underrubriken av inte tillhöra något atletiskt släkte. Där rörelse sågs som något för andra och inte för det egna släktet. Den ene och den tredje har också dragits med stekhet förslutningar och övervikt. Min världsbild blev skapat av detta. Så många gånger jag medvetet och aktivt har jobbat för att bryta detta mönster och resultat. Den världskartan är inte för mig! Och att gå motsols är något jag har erfarenhet av- så det är egentligen inga problem. Däremot har det vara att säkerställa vägen jag går på och mig själv. Vid stress press och sömnbrist- ja säg vad som inte kan inträffa i en enastående ensamstående 4 barns mammas liv, sågar min gamla trygghets världskarta slagit till och rörelseglädjen har fallerat. dag har jag säkrat upp mig själv mer och planlägger mer och kortare sträckor framåt. Jobbar aktivt med tron på mig själv i det jag tar mig för. Hur ska någon annan kunna tro på mig om jag inte tror på mig själv? Och jag levererar från mig själv till mig rörelseglädje i form av veckomål. Små steg för någon är mer stora för mig. Vid en ålder av 50+ är jag överens med mig själv att jag har ansvaret helt och fullt om jag tar tillvara på möjligheter som bjuds mig till ny världskarta. Morgon stretch på mattan - så skönt! Så mycket mjukare i kroppen än för 1 månad sedan. Kombon på stretch och löpning är 2 för mig nya aktiviteter som ger mig resultat av ett annat fokus. Jag är inte där att de är varaktiga ännu ( 1-3 år tar det att sätta ett nytt beteende till varaktigt), Men på väg! Små steg framåt, hörrni! Kram A.