Det finns alltid en möjlighet till att ta nya steg än vad man har gjort tidigare. Vad är det då som gör att nya steg inte tas fast att de behövs för att vi ska kunna nå dit vi iallafall säger att vi vill? Är det så att vi gärna säger saker som egentligen inte handlar om vår egna vilja utan mer om att hamna i bättre dager? Handlar det om hur länge de gamla invanda stegen har tagits över generationsgränserna? Alltså ju längre tillbaks de har tagits ju mer sitter de liksom fast som i betong. Jag, en högkänslig funderar som funderar vidare för att kunna luckra upp mina steg och ta nya där nya behövs tas. Lugn återhämtande morgon idag också. Morgonpigga tjejer pluggar näst intill dygnet runt medans jag jobbar på. Olika timmar olika dygn. Men snart så- helg! Och jag ska för min egna skull låta bli att gå i fällan av ta några gamla energikrävande steg, när jag istället kan vända mig och se en helt annan väg, Nu ska denna högkänsliga funderare iväg! Kram A.