Hösten har sin charm i färger men också en hel del kraftansträngningar. Det är under den mörka årstiden många gånger allt ska ske som leder till avkoppling det ljusa halvåret. övertidstimmar och extrajobb intas för att plånboken ska innehålla mer. En slags frihet att ha den fylld när ljuset kommer- eller? Frågan är hur långt kan man pressa sig under mörkret för att set ska leda till ett bättre sen? Om nu som är nu är det ända och sen inte kommer- behöver vi då pressa oss ? Jag tror på jämn balans och jag tror på återhämtning. Jag har pressat mig långt över min mest behagliga nivå i mina dagar. Kanske också det som fått mig att inse att betraktelsen av världen och livet inte blir rättvis och verklig när vi inte pratar om det som offrades för att vara där vi är. Jag tror på att stanna till och känna in njutning av det vi har och där vi är. Att stanna tiden i här och nu och inte direkt ströva vidare för högre höjder. Livet är mer. Tacksamt avnjuter jag en sockerfri halstablett till- den lindrar gott i halsen. Soffläge återhämtning här och nu Det där att få en annan slags smak i munnen när halsen svider. En fräsch sådan. Tror idag att jag är bättre på den jämna balansen och inte sträva framåt till något jag inte verkligen vet ska komma. Detta även om kagg ar mina långsiktliga mål. Mina långsiktliga mål inte någon annans. Idag pausar jag väl och bestämt. Halsen behöver sin paus. Halstabletter och vila gör gott och ger tacksamhet över min insikt att se behovet. Kram Annelie