Reflekterar en stund över detta med olika arbetsmiljöer. Tänker på hur previligerad jag är som genom olika anställningar genom åren och sedemera genom mitt egna konsultbolag haft och har möjligheten att gästa på olika arbetsplatser och i olika arbetsmiljöer.

Tror faktiskt att det vore nyttigt för många att byta arbetsplats och uppdragsgivare emellanåt. För att uppskatta liksom. För att se mervärde där man är och inte bara låta allt bli självklart och slentrian.

 Ett tag bytte jag arbetsgivare var tredje år.. det blev något magiskt när treårstrecket började närma sig. Alltid dök det upp något annat som jag ville testa. Ska villigt erkänna att jag flertalet gånger slängt mig utför utan både hängslen och livrem, vilket inte är att rekomendera som enastående ensamstående fyrabarnsmamma. Men vet ni, motsatsen då- tja, då hade jag aldrig varit där jag är nu. Jag hade aldrig besuttit den erfarenheten att "fixa alltid till det bättre". Och jag hade inte haft den bredden av erfarenhet av olika arbetsmiljöer som jag har.

Ihop med ett företag inom mondulhusbranschen kan jag här och nu bjuda er på lite av vad min erfarenhet gett genom åren. Tankarna, åsikterna och orden är såklart mina egna.

Att som konsult, coach, föreläsare och utveklare m.m ha kunnat hoppa in på olika arbetsplatser de senaste 10 åren har gett mig en oerhörd bredd i mitt egna tänk på vad som är trivsel och otrivsel på en arbetsplats.

Den mest ståtligaste byggnaden kanske inte alltid bjuder på samma charm för arbetarna på insidan som utsidan kan tro. Och sen har vi detta med trångboddhet. På vissa arbetsplatser sitter människor nästan på varandra för att utrymme saknas. Eller tja, i vissa fall väljer man mer kostnadseffektivt att låta människor dela arbetsplatser istället för att var och en har sin egna.

Tillskillnad mot seniaret ovan finns det de arbetsplatser som på utsidan kan liknas mer som ett ihopkastat bygge, men som på insidan visar sig vara en dröm för den som ser vinning i att många av oss människor blir effektivare med att ha sin egna plats att gå till.
Jag tänker på arbetsplatser som blivit för trånga och där företaget, arbetsgivaren valt att satsa på modulhus som tillbyggnader. Små baracker som byggs intill en huvudbyggnad. På utsidan ser de kanske inte mycket ut för världen. Men inuti, wow!!

 

På vissa arbetsplatser jag har besökt har det näst intill blivit "slagsmål" om att få ha sin arbetsplats stationerad i just mondulerna.

Tänk att en tillfälligt och inte permanent barack kan ge en sådan kick till en arbetsplats!

Reflekterar över en arbetsplats som jag gästade som konsult för några årsedan. De flesta medarbetarna gick till sina skåp varje morgon och hämtade ut sina arbetsverktyg som datorer m.m. Sen fick de leta upp en ledig arbetsplats iform av skrivbord, arbetsbord, bord etc. Nästa morgon när de kom till arbetsplatsen började samma letande. Och jag kan också säga att det var så tight mellan dessa "allemans arbetplatser" att när telefonsamtal skulle ske stegade många ut till korridorernas små telefonbås för att inte störa varandra...

Tänk om om man istället hade satsat på att komplettera huvudbyggnaden till denna arbetsplats med modulhus. Var och en hade då haft sitt egna skrivbord att komma till och utföra arbetet vid. Känslan att få vara hemma vid sin arbetsplats tror jag ger ökad effektivitet alla dagar i veckan istället för tvärt om!

Alla fyra av mina tjejer har också gott på antingen fritids eller i klassrum i just tillbyggda modulhus. Och vilken trivsel det har blivit för eleverna där. De två klasssrummen blev sååååå hemtrevliga och de elevernas egna lilla näste!

 

Ja, tveklöst rekomenderar jag alla arbetsgivare och företag att checka av möjligheten till att kompletera sin arbetsplats med modulhus när det börjar uppstå trångbodhet. Jag är övertygad om att utrymme för alla anställda och känslan av att få ha sin egna arbetsplats ökar en arbetsplats trivsel. Och med det ökas också effektivitet!

Och nej, den arbetsplatsen ovan med icke egna arbetsplatser har jag inte återvänt till. Den ger inte mig den arbetstrivsel som jag gynnas av. Och vet ni - det är det som är det bästa med att reflektera då kan man just komma fram till vad som ger och inte ger trivsel för oss själva.

Kram A.