Om ni gång har haft fullt upp och däremellan känt er slutkörda. Har ni då hoppat över känslan och fortsatt dygnet med att hålla iordning i hemmet? Eller har ni struntat i det och lagt er till vila? Jag har testat bägge. På senare år mer av senare alternativ... Och nej det skapar absolut inte trivsel att ha ett virrvarr av hem. Städade tror ger mig lugn. Plottriga ytor ger oro. Men var sak får ha sin tid. Att lyssna på min känsla av att vara trött efter lååånga arbetsdagar ihop med tragglande av ny teknik och jag behöver min vila. Att ta hand om sig själv är likt att vårda ett ting över generationerna . Kan ni tänka att jag tycker om att bryta mitt svartvita hem med trä och brunt. Tycker att det blir supersnyggt. Idag ska jag fixa några fler fin städade ytor i våningen att fästa blicken på. Och sen hörrni, lägger jag ihop dem känns hela hemmet fint och välstädat. Ha ha. Hur som känslan är viktig. Så och i relationer. Under pandemin har olika relationer gjort olika avtryck. De som bryr sig och de som inte bryr sig. De som hör av sig de som inte gör det. Och de man inte hört av under hela Corona tiden. Sorgligt. Nä, rätt skönt att komma till insikt att Nix pix de relationerna är inte och äntligen inte gör mig. Är de gör dig? Take Care! Kram A.