Sverige har öppnat upp. Pandemi restriktionerna är nu ett minne blott. I alla fall för oss vaccinerade. Tacksam över att även mina mindre tjejer nu har sina 3 vaccinationssprutor. Dock ska tilläggas i detta nyöppnade läge att pandemin pågår fortfarande och smittan är så hög som den aldrig varit…
Vad tar jag då med mig av att ha upplevt 2 års pandemitid?
För visst verkar det dumt av att inte dra några som helst lärdomar under en för oss ny 2 års tid av pandemi ?
Jag tänker att både munskydd och handdesinfektion kommer finnas i bilen och i handväskan framöver. Förr hörde det enbart till vid resor utomlands. Nu har jag lärt om. Att torka av händerna med desinfektion med jämna mellanrum vid besök i köpcentra tex känns tryggare än att låta bli.
Reflektionstidens givande är också här för att stanna. Jag har vridit och vänt på olika känslor. Det jag tänkt och trott varit roligt eller bäst för mig är inte detsamma som att det är det bästa för mig. Det jag tror, är bara en illusion.
Med andra ord har 2 års erfarenhet gett mig nytänk av viktigt på riktigt för mig för min omgivning och för ett högre syfte. Det där som går att påverka till det bättre helt enkelt.
Hur som känner jag mig nöjd med min insats hittills av pandemin. Insiktsfullt har jag också påmints om att nuet är av vikt att ta tillvara. Det som kallas framtid är långt där borta och ska aldrig vara viktigare än nu. Påminner om att dygnet har 24 timmar för oss alla. Vad vi stoppar in i dem är allas vårt egna val. En god påminnelse till den som vill låta bli att hamna i omständigheternas träsk..
Med pandemin har jag lärt att allt kan hända.
Take Care! Kram A.
