Ni vet när man tror och tänker att man inte inte kan eller orkar. För att sen från ingenstans känna kraften och orken. Så genomför man det där man vill och kan. Den känslan hörrni, den känslan så värld att kännas oftare än att tänka tankar om att man inte kan!
Inte ens solstrålarna lockade till stegande i går eftermiddag. Var så trött efter en icke sömnberikande natt.
Men så ändå, trots att soffan såg så varm och inbjudande ut i sent eftermiddags ljus, stod jag där med ytterkläderna på igen. Redo för stegande.
50 minuter senare bar jag på en skön känsla av att ha gjort det jag vill och kan. Faktiskt en aning piggare än innan.
Jag vet att jag är mer driven än många i flera generationer före mig. Tröttsamt att motarbetning av handlingsansvaret ändå sipprar igenom till just mig emellanåt. Det är så lätt då att bara följa och vips hitta sig själv i soffläge och skjuta mina mina målbilder på framtiden..
Men vet ni, för varje gång jag tar mig förbi och trotsar. För varje gång jag får till det jag vill och kan och låter bli att följa icke drivande tankar, så blir jag starkare. Och stapeln av eget handlingsansvar blir viktigare än utan. Glad och tacksam för det!
Och yes, det blir en walk idag också. Men först kaffe och pluggande! Tänker att banne mig att jag är ett vinnande koncept!
Take Care! Kram A.
