Sitter i soffläge och ”bunkrar kaffe” efter frukostintag. Gråmulet väder och det går liksom inte att avgöra om solen ska spricka igenom eller inte. Ställer in mig på ” mellandags” väder. Anpassar mig. Fångar ljudet av det vakna centrum utanför. Själv bär jag mest på känsla av att vara nyvaken..Märkligt .
Känner mig för övrigt mer nöjd av att ha sammanställt månadens räkningar än att se själva summan. Fa-n ibland alltså, som om hela världens rökningar ska dras från mitt konto . Anpassar mig och överför så att räkningarna kan dras.
Funderar på om det är en av meningarna med livet- att anpassa sig.. eller?
Ungar, jobb, ekonomi, vänner etc.. Som jag har anpassat mig. Ibland har jag liksom tassat på tå i en mycket snäv slalombana. Kanske är det först när man har anpassat sig efter livets värdeämnen som man sedan kan hitta ut till vidare, till mer och annat? Tänk om jag är där nu..? Hm..
Tänk om anpassningarna som är sen gammalt inte behöver vara kvar? Ska genast börja med att avsätta högre belopp till räkningskontot direkt och slippa påminnelse av nutidens höga kostnader i leverne!
Anpassar ni er mer för vän än någon annan?
Vad styr era val isåfall- pengar status att få ta en fot in i vännens värld och sammanhang eller att vännen är en trygg och äkta vän etc?
Är man en sämre vän om man inte anpassar sig?
Är vänskap att stå upp för varandra i ur och skur?
Brukar ni titta på er själva på det sättet?
Om en vän är smalare eller tjockare, har mer eller mindre pengar, är populär impopulär etc Spelar det roll för din egna anpassning av den vännen?
Finns inga riktiga rätt eller fel här, men ändå finns det otroligt chans till att växa som människa och vän till lika väl andra som sig själv.
Helt konkret skulle ni vilja vara bästa vän med er själva?????????
Tipsar om att det finns fler sätt än vad vi tror, många gånger enkla sådana, att få en annan människa att känna sig unik, utval och som första tjing!
Alltså för den som är modig nog och vill utmana sig själv!
Take care! Kram A.