Vi människor kan vara lika väl snåla, icke omtänksamma, oförstående & helt utan respekt för andra även i juletid. Men visste du att alla också kan lära att bli precis tvärtom? Fint, eller hur?

21 december. Torsdag. 3 dagar kvar till den där dagen som kan veckas vara den viktigast dagen på hela året, helt utan förebyggande. Julafton.
Tänk, 365 dagar på ett helt år och 1 av dem är mer viktig än andra. Inte bara viktig. Det är som all lycka harmoni och trivsel i hela världen sitter i just den dagen. Förväntningarnas dag av stora mått. Det sitter också en självklarhet att den ska innehålla det goda för alla.
Gör den det?

Jag tillhör gruppen som gillar paket, barns tindrande ögon, spänningen och prasslet med papper. Jag har också med tacksamhet fått uppleva det. Jag är också tacksam över att både varit givare och mottagare till många juliga paket genom åren.

Jag besitter också en helt annan erfarenhet Jag tillhör också dem som har varit utan paket när sällskapet runtomkring delat ut sina paket, helt utan minsta tanke på att alla i rummet inte får paket…

Känslan?
Fruktansvärt vedervärdig! Och jag vet att jag tyvärr inte är ensam om varken känslan eller upplevelsen. Samma människor kan år ut och år in utsätta andra för även denna situation om och om igen, utan reflektion och lärdom..

Vi människor kan vara lika väl snåla, icke omtänksamma, oförstående och helt utan respekt för andra även vid jul! Men vi kan också med medvetenhet respekt och lyhördhet vara precis tvärtom!

Jag tillhör också dem som själv alltid lyckats införskaffa paket till sista minuten gäster för just det där att inte låta någon stå utanför och få bär den känslan och allt vad det innebär.

Jag tillhör också dem som har suttit själv på julafton…

Så klart när jag med mig mina olika erfarenheter vilka också har format mig. Min vuxna barn får fortfarande julklappar av mig. Trots att de tjänar mångdubbelt med vad jag ror iland. Lika paket med lika innehåll.
Tror jag har med mig det i bagaget från mormor. Vi barnbarn fick julklappar för 110kr var kommer jag i håg. Med 11 barnbarn blev det en slant för hennes lilla lön och sedermera pension. Vi flickor fick Evas kalender & ett till mer valt paket. Killkusinerna nåt annat lika. . Jag gillar det där att klura ut lika som ändå går hem hos alla mottagare. Och jag är tacksam över arvet från mormor att göra lika. Hon behandlade de icke biologiska barnbarnen precis lika med oss andra av hennes kött och blod. Fint!
Ryser när jag hör talas om att ett barn får en häst och något annat barn i samma djungel av dina och mina barn, får en brödrost.

Vad hände med skenet av rättvisan? Att inte vuxenvärlden runt om stampar till bestämt och sätter stopp för dumheterna är så tokigt som det vara kan!

Det sitter också i generna från mina barndoms jular att inte gå bort till inbjudande bord tomhänt.
Jag ser också mormors trötthet framför mig efter att ha kånkat hem mat och drickor, tillagat julbordet och städat huset . Allt innan barn och barnbarn fyllde huset.
Frågar mig om den tiden är förbi?
Om knytkalas och delaktighet i förberedelser av julbord och tillställningar är det självklara valet 2023, eller är det fortfarande är en som står för allt medans resten dundrar in till dukat bord..

Tja, det svaret vet vi alla bäst vart vi själva stegar oss mot..

Att vara en som inte blir sedd i en skock kan ge lika t.o.m. värre , ensamhetskänsla än att vara själv i sitt egna umgänge.

Hur väl jag sen än vet att ingens hjärna kan mer än vad den lärt sig kan jag förbluffas över de som varken skulle ta med en kvast glädjande blomster, paket eller matnyttigt till dukat matbord..eller ej hellre vara del i förberedelserna utan mer komma med ursäkter för att slippa tex knytkalas.
Ingen jul är perfekt. Inte ens den som visas upp på sociala media. Någon är utsliten till jul och sliter ensam med handling och förberedelserna av julbord som andra sätter sig ner vid. Helt utan tanke på att bidra innan. Någon annan sitter ensam.
Julen är vedervärdig för många. Och med det sagt är det väl att understryka att det finns 364 andra dagar där ensamheten också finns förutom när den är som värst innan 12 slaget på julafton. Efter det slaget spelar liksom inte julen längre någon roll. Då är det ett helt nytt år till nästa.
Ett helt års nya dagar att ta nya steg av hjälpsamhet, delaktighet, lyssnande och respekt för förutom sig själv, andra.
Vad är att värma om och vara givmild mot andra i juletid och annars med?

Kan det vara så att det egentligen inte handlar om själva dagen den 24:e utan mer om att under årets alla dagar inte låta någon stå utanför fönstret och titta in, utan att här och nu lyssna in och öppna upp för att alla istället får plats på insidan..

Gemenskap, lycka, vi-känsla, harmoni och visad givmildhet byggs inte på julafton, det förbyggs och grundas under de andra 364 dagarna på året. De uppnås genom att lyssna ta in och respektera olikheter och ge varandra rätten till olika känslor.
För om vi inte ger varandra rätten att få vara de vi är och få känna det vi känner utan att bli betraktade som felande länkar, har vi inte själva gett oss rätten till oss själva och vår egna känsla. Eller..?

Jag tror på ansvaret att själv bidra med mer än vad andra gör, för att skapa en God Jul hela året om. Jag tror definitivt inte på att kasta sten när man sitter i glashus och lägga högre förväntningar på andra än vad man själv kan leva upp till.
tipsar om att ingen behöver fortsätta bjuda påmin eller på allt till sann som förut. Det finns alltid nya steg och vägar att söka på för att möta a jämlika dom uppskattar dig för den du är.

Influensa tider, Snöblaskigt väder tågförseningar tandställning som lossat och mest hektiska dagarna på jobbet ever sätter sin prägel på julen. Men ändå, skinkan och vörtbrödet är inhandlat och 7 sorters kakor bakade . Något mer behövs inte på mitt julbord. Att inhandla mat som inte äts är förlegat. Och inget att rekommendera i den bistra ekonomiska tid som är. Jag bryter där mormorsarvets mattraditioner. Eller kan kalla det för att jag ställer om i stället. Inom ramen för mormorsarvet, förbereder jag mitt julbord efter ”magen blir fortare mätt än ögat.

Och de snälla barnen, tja de har som vanligt sina lika klappar under granen.
Nu till kontorsstolen igen och med tacksamhet fortsätta jag beta av arbetsprojekten.

God Jul

Take Care! Kram A.