I ljusets sken. En stunds reflektion. Bordet avplockat efter middagen. Nöjd med placeringen av mormors fina ljusstakar i malm på mitten av bordet. De är knappast värdefulla. Men ändå värdefulla i sin placering, fyllda av minnen från min uppväxt.
Där och då stod de centralt placerade på mormors buffe. Mitt i allt då, mitt ialla nu. Kan undra om någon av barnen en dag vill fortsätta att ha dem centralt placerade..
Funderar på vad som som händer med relationer om vi säger en sak och menar en annan?
Går vi inte då på de opålitligaste väg vilket gör relationer komplicerade och t.o.m. till ett helvete emellanåt?
Ljuslågan fladdrar till och påminner om att allt handlar om sårbarhet. ju mer sårbart ju mer tydlighet. Och tydlighet är en bra grogrund till goda relationer istället för tvärtom.
Det ske Care! Kram A.
