Det är verkligen bäcksvart i kvällningen nu. Finns vissa saker som är fantastiska just med årstidsväxlingar men just mörkret har jag svårare att förhålla mig till.Det skrämmer på något vis även om mitt realistiska jag vet att mörkret i sig själv inte är farligt.
Hur som tror jag på att jobba igenom sina rädslor. Att vara i dem känna dem .
Att stå kvar i rädslan och känna av små trygghetsfaktorer.
Mitt i det mörka lyser lyktstolpen fint och innerligt. Jag blickar upp på trädet ser vackra färgskiftningar i varje löv. Ljus och färg i det mörka. Små doser av trygghet. Jag står kvar fyller mig med dem innan jag går inomhus igen.
Bistrare tider är på väg och jag hoppas innerligt och väl att det finns helt annat att spara in på än just gatubelysning. Ett ljus i mörkret som kan ge både hopp och trygghet för den som vandrar ensam gatan fram.
Take care! Kram A.
