Kommer ni också på er själva med att tro att ni har tankar helt skilda från alla andras?
Om vi nu har detta- helt unika tankar för var och en av oss- hur väl finner vi då styrka i dem?
Kanske är det detta som mycket handlar i livet. Att se sig om och känna styrkan i sin unikhet . Inte tvärtom- att sitt egna jag, sitt unika jag som underlägset i jämförelse med andra.
Ingen växer av jämförelse med andra. Ändå är många av oss, tyvärr formaterade som det vore den ända rätta jämförelsen..
Alla kan växa och öka sin självkänsla genom att istället jämföra sina egna steg.
Att acceptera stegen man tog eller inte tog i igår och sedan därifrån stega med nya fortsatta steg. Det tänket ger mer kraft än att fortsätta i de andra fotspåren år ur och år in.
I den nya delen av livet stegar jag mig emellanåt likt Bambi på hal is. Jag tillåter mig att inspireras av sådant som jag aldrig tidigare inspirerats av.
Tror mycket handlar om att återigen acceptera där man är i livet. Att sedan med öppenhet och ödmjukhet ta emot det som kan ge mervärde. Även av sådant som mitt unika jag aldrig ens tänkt på.
Jag är inte intresserad av att fortsätta ta samma steg som jag tidigare tagit. Tänker att det finns så många fler och nya steg att ta. Smp lätta steg framåt på nya stigar och låta de fastgjutna vägarna vara över och förbi.
Öppen och mottaglig filurer jag i en helt ny tid av mitt liv.
Tänk att jag som 50+ inspireras av människor som släpper allt traditionellt och mer minimalistiskt flyttar in i en camping van. Jag smog alltid varit fast rotad och aldrig ens gillat primitivt campingliv. Ändå älskar jag att ta del av dessa människors tänk och liv. Prövning och hinder som de också tar sig förbi.
Inget liv är ju helt fritt från prövningar även i m vi tänk av jämförelse med andra. Gärna tror att andra har det såååå enkelt mot oss själva. Så dumt!
Funderar mycket på vad i den sortens liv som att göra sig av med allt egentligen inspirerar mig..?
Det finns 2 ord. Det minimalistiska och friheten Att kunna göra vad jag vill i nuet, tar jag väl tillvara och den inspirationen som bjuds i det.För att ta med de bästa bitarna för mig in i mina steg.
Sa jag förresten att jag för första gången i mitt liv nu faktiskt varit inne i en husbil?
Take Care! Kram A.
