Sensommar solen värmer mer än vad den gjorde i somras. Visst kan jag tycka om ljuset och värmen så här års istället för att höstmörkret redan fått fäste och dagarna känns kortare än vad de egentligen är
Som många andra fanns dock önskning om iallafall någon veckas sammanhängande sommarvärmande under någon vecka eller fler under sommarkvartalet.
Nu blev det inte så.
Jag jobbar med tacksamheten över att ha möjligheten att andas in ljuset och värmen som sprider sig fint över landskapet så här års
Funderar vidare på hur bra jag är på att släppa det som inte blev som tänkts?
Hur bra är jag på att gå vidare och göra avstamp samt acceptera?
Tänker att det handlar om att bearbeta känslor. Att kunna acceptera och gå vidare kommer först efter bearbetning accepterande av känslor.
Innebörden av låta bli och många gånger kanske fortsätta kapa av den egna känslan och låta bli att ge sig rätten till den samt också då kunna bearbeta den minskar vår livspotential.
Sen om vi inte har lärt oss acceptera vår egna känsla och ge oss rätten till den och kunna bearbeta. Tja då har vi alla ändå ett eget ansvar att ta tag i det för att inte minska vår livspotential. Även här ger övning färdighet.
Så med accepterande av sommaren som varit njuter jag väl av sensommarens vackra och fyller på mig själv.
Take Care! Kram A.
