Ni som är uppe i tidig morgontimma möts numer av mörker. Har inte bestämt mig om jag tycker att det är mysigt eller mer vemodigt. Det är ju ett bra tag kvar tilll ljusare tider igen. Och att stå mitt kan könnas vemodigt och mastodont.
Tänder ett stearinljus och riktar in mig på att den mysiga känslan är bbättre att hålla vid liv än den vemodiga.
Känner ni av er själva i vad ni känner?
Att studera sig själv, sina känslor. Att inte hoppa över några av sina känslor. Eller att tro att vi känner känslor som vi inte gör…
Känslor är bra. Känslor är viktiga. Känslor är unika. Alla känslor är ok. Ändå beter vi oss som om vissa känslor inte vore det..
Att förhålla sig till sin känsla kan göra förändrad aktivitet. För just det där att agera mitt i en känsla ger inte alktid det bästa redultatet.
Bestämmer mig ännu mer för att ett stearinljus, och en kopp kaffe i tidig morgontimma påverkar mig väl. Andas in den mysiga karaktären och tittar ut på ett stilla nyvaknat landskap. Naturen är fantastisk precis som min känsla är oavsett karaktär!
Take care! Kram A.
