Hur att ta tillvara på bästa sätt i den nya delen?
Tja, för att kunna ta tillvara behöver vi alla reflektera vad vi vill och kan samt att öppna upp för det vi inte vet att vi vill och kan. Ni vet, jag har skrivit det sååååå många gånger hjärnan är en komplex muskel som bara kan det som den har lärt sig. Utanför där står världen vidöppen och väntar på din oss . Det ända som krävs för vidare mervärde är att öppna upp. Frågar mig om det är så bara?
Nix, eller ja, kanske för några. Själv besitter jag som många andra i min släkt många ärvda gener med önskningar och längtan som stannar just där. Handlingsansvaret som vi kan vara en mästare på när det gäller att prestera kan när det gäller de egna önskningarna helt vara som bortblåst. Det är som att vi förväntar oss att för att genomföra behöver någon annan ta oss vidare i det hela.
Jag tror att det hela är en gen från min morfar, som kanske också ärvdes in i det tänket från generationerna före honom. Vidare har sedan hela släkten på olika sätt sedan fått en gen av det hela. Och kanske är den som inte tror sig bära på arv från morfar den största bäraren på morfars begränsningar.. Och var så säker arvet inkluderar även mig och nästa led i mina ungar också. Phu!
Jag kan se min driftighet och företagsamhet inom vissa områden men sedan så, inom andra och jag är som ett fastmonterad järnrör utan möjlighet till rubbning.
Och där mina vänner där frågar jag mig om jag vill och måste fortsätta stå fast?
När jag sedan besvarat mig själv kommer sedan nästa process.
Vad behöver jag då göra för att rucka på järnröret och få det löst och följsamt?
För visst ska väl livet vara följsamt och inte motsträvigt?
Lika väl som jag identifierat situationer och aktiviteten som energitagande och jag kommer fortsätta att medvetet avstå eller minska dessa så väl jag kan. Lika väl behöver jag göda öppenheten och låta järnröret falla till marken inom vissa områden. JAG KAN OCH JAG VILL SÅ MYCKET MER ÄN VAD JAG VET ATT JAG KAN OCH VILL.
Min morfar bar på en slags tafatthet via sitt handikapp. Tyvärr bredde tafattheten ut sig även inom områden som han mycket väl kunde ha klarat av. Enligt mitt tycke iallafall. Det han önskade och ville stannade oftast där, om inte någon annan gjorde det åt honom eller tog honom med. Den genen det arvet är precis lika smittsamt som annat arv.
Så mina vänner mitt ansvar vad är det?
Jo, att fortsätta lea upp mitt egna arv och järnrör. Få det platt fall liggandes på marken inom de områden där jag själv, genom morfars arv begränsar mig och mitt handlingsansvar. Tillägger att jag är helt på det klara att min morfar så klart gjorde det bästa han kunde och förmådde efter förutsättningar han hade. Men att jag i andra ledet från honom inte har någon anledning att fortsätta begränsa delar av mitt liv i samma anda.
I den nya delen av livet är jag fri att göra vad jag vill inte vad andra vill.
Så frågan som kvarstår och för mig att utforska vidare är vad vill jag och hur genomför jag det?
Take Care! Kram A.
