Midsommarhelgen, förbi och över. Innan dess strävar vi till den. Nu är den redan förbi. Men ändå lämnar den kvar nuet att njutas av. Tillvaratagande av ljuset. Det som vi strävar till är här för att njutas av. Nuet alltså. Släpp sedan, för det kommer ändå. Stanna i nu.
Om du inte tänkt så kan jag tipsa om att det går undan och sedan är snart här igen med mörkare kvällar och grå mulet väder – det kommer, igen och igen…
Funderar på att utmana mig själv mer stegvis än tidigare. Det jag tvekar över. Det jag avstått . Att göra det jag vill, ändå..
Det som är enkelt och lätt för någon kan vara en tyngd att ta sig över och förbi för en annan. Om man låter bli att stega mig över hinder själv ,kan man inte vänta in någon annan heller.
Eller hur?
Att leva upp till en hel världs förväntningar kan göra så att det egna jaget tappas bort. Jag tror på att hitta sig själv och kraften i det kan ligga i att ta sig igenom utmaningarnas hinderbanan. Kan det vara så att ju mer vi utmanar oss själva ju färre förväntningar lägger vi på lika väl andra som oss själva..
Nytt fokus ny plan och morgondagen känns mer min även om det regnar, än att lägga mer energi på kort och otacksamt bemötande.
Take Care! Kram A.
