Genuint äkta och hjärtligt intresserad av dig som människa och person. Hur du tänker, dina värderingar, vad du önskar dig och vill med din framtid. När vi känner att vi landat med de människorna som utan vilja att göra om oss eller värt tänk, det är då som vi är i äkta relationer.
Eller hur?
Och hur når man då dit?
Tja, att gå bet på att lägga sin tid på människor som av mer nyfikenhet än hjärtligt intresserade av oss som människor är en fälla som många av oss gått i. En riktig energitjuv. När känslan är med och vi får de frågorna som berör och som tillför. De frågorna som t.o.m. kan få oss att växa att växa som person. Det är där man ska lägga sin tid.
Min tid är värdefull precis som din. Jag själv har ett ansvar på vad jag lägger tiden på. Precis som du har med din tid. Ett fantastiskt och unikt ansvar. Ibland tror jag vi glömmer det Tipsar om att vara noga på vad och vem du ger din dyrbara tid till.
Vem är värd dig och din tid?
Andas in och känn ditt mest värdefulla jag och din unikhet som människa.
Vad, vart och vilka ger dig din bästa känsla?
Tvärtom och vi är många som lagt vår tid på annat och istället känt att tiden blivit sårbar för oss. Tid där vår unikhet kommit i kläm och vi har mer blivit värderade på lågt än högt. Sorgligt. Riktigt sorgligt!
Det mest ansvarsfulla vi kan göra och ge till oss själva är att ärligt och rakryggat stå vid vår egen ryggs sida. Andas in det unika och värdefulla i att vara oss själva och vårt fantastiska jag. För att sedan utforska nya situationer, människor och aktiviteter. Till skillnad mot att fortsätta stega oss in i miljöer där vi inte kommer till vår rätt.
Tänker man till är det ett fantastiskt ansvar vi har. Du liksom jag. Och när du känner att någon är mer nyfiken än hjärtligt intresserad, vik av och ta en sidogata istället.
Vid minsta lilla tvekan över att det är mer nyfikenhet än hjärtligt intresse som styr, lägg då istället din dyrbar tid på att utforska annat som kan ger mer hjärta än nyfikenhet till ditt fantastiska jag
Det är du väl ändå värd?
Take Care! Kram A.
