Går igenom drivor av sparade objekt tillhörande barnen. Skolmaterial, dokument, julsaker, påsksaker, teckningar mm. Allt x 4!!!!!!!! En enkel ekvation och ni förstår att det finns att ta i! Frågan är nu hur länge jag ska spara detta? De äldsta har haft egna hem i flertalet år..
Hittar en finfin påskteckning gjord av min ena mellan dotter. Min egna ”lilla konstnärssjäl”. För oj vad hon är duktig på att måla. Så glad för hennes skull att hon i vuxen ålder nyttjar sin gåva och tar tag i sin dröm!
Teckningen, gjord av henne för många många år sedan, får mig att fundera på den egna självbilden kontra hur man upplevs av andra..
Tänk att hon såg på mig som en ”rockbrud”. Kan undra när jag slutade vara det? Eller ser hon mig som det fortfarande..? Jag har svårt att tro att det benämnandet av mig lever kvar, ha ha. Fast det skulle vara kul. Kanske skulle ha det som målbild? Vad tror ni?
Funderar på hur länge en bedömning av någon lever kvar? Hos vem ligger ansvaret att släppa eller förändra åsikten om någon om den är av icke bra karaktär? Att sanningsanpassa sin bedömning
Jag menar hur länge kan någon bedöma mig eller någon annan som misslyckad, framgångsrik, god, ond, rockig, tantig, hjälpsam , ohjölpsam osv?
Vem hindrar det mest tror ni om jag fortfarande blir bedömd av någon som misslyckad för något icke genomfört långt bak i historien?
Dels mig, för det ligger liksom i luften när bedömning som otillräcklig finns. Jag blir reserverad. Men också personen som bedömer mig efter historien. Personen går miste om min fulla potential och mitt bästa jag, när bemötandet inte sanningsanpassas och istället får mig att bli reserverad.
Hur som jag önskar er en riktigt glad rockig påsk.
Take care! Kram A.