Idag är det alla hjärtans dag. Har inget minne av att benämningen på dagen fanns under min uppväxt. Tror bestämt att dagen kommit till i vårt land långt upp i min vuxna ålder. Ganska nyss alltså…
Funderar på hur jag egentligen ställer mig till dagen. Tiden som är när vi i skrivna ord och smileys kan visa hur mycket kärlek & kärlekssymboler men sedan i verkliga livet kan välja helt andra steg..
Jag har en viss tveksamhet till påtvingat. Kan känna mig fängslad av det.
Vad gäller alla hjärtans dag tänker jag att årets övriga 364 dagar är precis lika viktiga att visa hjärtlighet på som just idag.
En dag som idag kan kännas vemodig för den som står utan egentliga nära relationer.
Också för den som inte vill eller inte har ekonomisk möjlighet kan en dag som denna bli upp och ner vänd i känsla när det ligger en slags självklarhet att fira i luften i hela samhället. Det står liksom självskrivet att vi ska ge varandra presenter och middagsbjudningar mm
Och ja, hur bemöter jag själv mina funderingar.?
Symboliskt behövliga små paket till 3 och till den fjärde samma summa i pengar avsatta på konto.
Jag går med andra ord på det kommersiella. Ger dem en liten sak i påminnelse om min kärlek till dem ..
Kan låta både korkat och märkligt med tanke på dels mina funderingar ovan och dels att de alla 4 är vuxna med egna inkomster och toppjobb..
Men ändå en mammas lott i livet är kanske att hålla sig ajour och följa med i tiden och dess påhitt.
Fin alla hjärtans dag till er!
Take Care! Kram A.