Jag tänker en sak. Sen gör jag en annan. Det är som om energin ibland tagit slut och det jag tänkt får va.
Frågar mig ibland om jag sipprar energi och iså fall på vad?
Känns som jag emellanåt lägger mycket energi på att leta och täppa igen energiläckage …
Sen är såklart så att allt som tar min energi går inte att förutsäga. Fiffigt är ändå att det går att förhålla sig till allt som händer i livet .
Jag, du och alla andra kan alltid jobba för att öka vårt egna förhållningssätt till det bättre.
Jag måste slå ett slag för terapi. Alltså verktygen som iallafall presenterats för mig och som jag varit mottaglig för att med små steg öva, ger mig resultat.
Tänker att begränsningar oftast sitter i tanken. Oavsett om det är mina, dina eller andras begränsningar.
Tänker att en begränsning kan skapas av lika väl ärvda tankar som av något vi själva upplevt.
Har du någon gång känt dig fången i en eller flera begränsningar?
Det har jag..som jag har rondellkört, varv efter varv utan att hitta någon utfart..!
I den nya delen av livet känns det orätt att vara fylld med begränsningar. Ändhållplatsen är i denna den nya delen av livet synbar och medveten på ett helt annat sätt än tidigare. Skulle kunna översätta det med att den nya delen av livet är tidsbegränsad. Därmed har inga begränsningar rätt att ta fäste och begränsa mig. Håller ni med mig?
Om jag med medvetenhet, ökat gott förhållningssätt och tacksamhet kan jobba mig bort ifrån likaväl gamla begränsningar som tagit fäste liksom nya, är jag villig att göra det!
På något underligt vis är det mödan värt. Att känna känslan av att via egen kraft tagit mig igenom, över och förbi något som begränsar mig i livet är kraftfullt! En slutsats är att det som sker i livet och det vi ärvts in i är lärostenar att lära sig av och utveckla sig själv med, istället för att låta sig begränsas av !
Take Care! Kram A.
