Har funderar idag på detta på vilka intryck vi som människor gör på varandra. Eller avtryck. Tänk att vi varje sekund har möjligheten att göra ett bästa avtryck.
Frågan är om vi i varje sekund tar oss an den möjligheten?
I vårt minne kan lika väl sämsta som bästa avtryck memoreras av andra människor..
Tror att vi alla vill att andra ska memorera det bästa av oss. Och därmed gäller det alltså att ta ansvaret att medvetet och väl i varje sekund göra det bästa vi kan.
4 september idag. 21 år sedan Hasse Carlsson, sångare i Noice under mina tonårs år, gick ur tiden. Tacksam över avtrycken som jag alltid burit med mig sen mina tidiga tonår av Hasse. En hyvens kille som på bredaste stockholmska var artig, snäll, charmigt blyg och rolig. Och snygg. Så klart att det var stort att tex sitta inne i en soffa på MUG och prata med honom när kön av fanns ringlade lång utanför.. Stort för den unga tjej jag var i tiden som var då.
Jag kände aldrig Hasse. Hade bara den äran att samtala med honom vid några tillfällen under 80-talet. Att han var en snäll kille genomsyrar dessa minnen.
För tidig död i sviterna av en brokig väg. Otroligt sorgligt. Jag vet exakt var jag stod med min tredje dotter på 2 månader i famnen, när jag nåddes av beskedet att Hasse var död… Vet att jag blev berörd och fällde en tår Visst är det märkligt att en människa som vi möter vid få tillfällen long time ago kan göra avtryck som följer med och berör hela livet… Tror att det snälla hos just Hasse är det som etsat sig fast..
Hur som väljer jag att vara tacksam över mina väl bevarade fina minnen av ordande i möten med Hasse som jag tänker bära vidare.
Vila i frid i din himmel, Hasse!
Take Care! Kram A.
